Harry vecka 7

Då testar vi något nytt eftersom en del gillar veckouppdateringarna och andra tycker de blir för långa. Kommentera gärna vad du tycker om vårt nya koncept!

Onsdag:
Samaya fortfarande sjuk så vi hade en riktig hemmadag med mys i det fina vädret.
På kvällen så smälte mitt hjärta totalt när hundarna låg tillsammans i soffan. Doris har verkligen accepterat Harry och vår största utmaning nu är bara att de inte ska busa hela dagarna. Ligger vi i sängen eller sitter i soffan så tar de det lugnt men under dagen så är det bara konstant bus tills man delar på dem.

Partners in crime - hjälps åt att stjäla skor och tugga på dem!
Harry tyckte det var lite läskigt när Samaya gungade och bötjade vrålskälla - ja ni ser ju honom bakom gungan, haha
Älskade <3
<3

Torsdag:
Vi körde till Staffanstorp, lämnade Doris och Samaya hos mamma och sen åkte jag och Harry för att miljöträna lite samt möta upp Anne och hennes flock i hundrastgården.

Lite miljöträning
Harry och de två svarta
Ehm... hur fasen hamnade han här??

Läs mer om vår torsdag här:

En hundig dag

Fredag:
Mer eller mindre vilodag för vovvarna efter en intensiv dag igår. Det blev dock en liten promenad som såklart innebar koppelträning för Harrys del.
Doris behövde röra på sig och lite frisk luft behövde vi allihopa!

Mitt hjärta smälte än en gång när myshundarna låg i soffan tillsammans på kvällen. De är ju bara helt underbara <3

<3
<3
Promenix - inte snyggaste outfiten för mig direkt men :P
Duktiga vovvarna
Hittar på hyss
Så ofantligt mycket kärlek <3
<3

Lördag:
På dagen så röjde jag och Anton lite i trädgården samt städade lite inne. Hundarna låg mest och vilade antingen inne eller ute i solen. Harry är verkligen lik Doris. Han vill gärna ligga där det är som varmast och allra helst på någonting - man kan ju inte ligga på marken liksom!

På kvällen bestämde jag mig för att köra till stranden. Det var sån härlig kvällssol och snart lär väl hösten komma på riktigt.

Natten mellan lördag och söndag var också den första natten vi sov hela familjen i samma säng. Sedan Harry flyttade in har han och Anton sovit på Samayas rum medan jag, Samaya och Doris sovit i stora sängen. Just eftersom vi har Samaya i sängen så får det ju absolut inte bli något tjafs mellan hundarna, och det är alltid lite läskigt när man sover och inte har koll tycker jag! Men nån gång skulle det ju vara dags och det kändes rätt med tanke på hur bra de vilar tillsammans i soffan mm.

Soldyrkaren
Mina vackra <3

Läs mer om vår lördag här:

En kväll på stranden

Söndag:
Vaknade upp omgiven av hundar - härligt! Natten gick kanonbra - varje gång Samaya väckte mig så kollade jag runt i sängen och varje gång låg Doris och Harry tätt ihop, bara på lite olika sätt. Helt underbart!

Samaya tycker om Harry precis som Doris, och vill gärna pussa och klappa honom. Hon börjar bli mer försiktig och Harry nafsar inte lika mycket efter näsor längre så det är fantastiskt att se dem ihop! Jag tror att de kommer få en jättefin relation när de växer upp tillsammans.
Men Doris är ändå Doris och ingen kan få Samaya att skratta så som hon kan. De är verkligen bästa vänner. Det gör ont att tänka på att Doris kanske kommer försvinna ur våra liv innan Samaya är gammal nog att minnas henne...

Vi hade i alla fall en riktig slappdag - ja för hundarna då. Anton skulle iväg några timmar så syrran kom hit och passade Samaya medan jag storstädade! Klippa hundarnas klor hann jag såklart också med. Riktigt skönt att ha fått in en rutin på det varje söndag.

Härlig syn att vakna till
Bäbisarna <3
Godmorgonpuss
Börjar äntligen förstå det här med "klappa fint" (ja i alla fall ibland)
Pusspuss
Pusspuss
Nöjd tjej med sina vovvar

Måndag:
Samaya fortfarande sjuk men jag kände att jag var tvungen att komma ut ur huset lite. Det blev en tur till pappa och syrran för att äta sushi. Harry klarade av trapporna galant och denna gången såg man att han kände igen sig när vi gick från bilen - han visste precis var han skulle!

Bissie låg på en köksstol och Harry sprang rakt dit men fick sig en känga och rejält med morr och fräs. Han studsade undan och sen lät han henne vara, haha. Bra att han lär sig att ha lite respekt istället för att bara bulldoza på.

Bäbisar <3
Alltså HUR söta är de??
<3
Bissie surtant skrämde bort Harry så han inte ens kom med på bild xD
Kollar läget i Samayas gunghäst

Tisdag:
Jag hade ett par snabba ärenden i Anderslöv så passade på att ta med mig hundarna i bilen (eller ja, Harry kan ju inte vara ensam hemma än så han hänger alltid med). Gjorde vad jag skulle och sen körde vi bort till hundrastgården.
Jag har faktiskt aldrig varit i den sedan den byggdes - vill inte köra dit i onödan om det skulle visa sig att där är hundar.

Doris fick springa lös och Harry var kopplad. Jag har fortfarande inte haft dem båda lösa tillsammans utomhus eftersom Doris blir väldigt uppjagad vid jaktlek. Och jag tänkte då rakt inte testa första gången i en rastgård mitt i byn, haha!

Satte Samaya i sjalen och sen strosade vi runt i rastgården. Några killar som hade rast från skolan och hängde i närheten frågade om de fick klappa hundarna. Tvekade först eftersom jag verkligen behöver träna på möten med Harry (som varvar upp till tusen när han ska hälsa) och det inte var en optimal träningssituation. Men men, klart de skulle få hälsa på vovvarna. De blev såklart asglada och Harrys krokodilkäftar klapprade efter alla händer och näsor!

Vi stannade en stund och både Harry och Doris var supertrötts efteråt. Ny plats och massor med dofter gjorde sitt!

I rastgården
Trötter. Stora tassar och benigt arsle <3
Vi hittade en blomma i trädgården :)

Så. Vad tyckte ni? Blev det en okej kompromiss eller är det fortfarande för långt?
Ändringen jag gjort är alltså att jag skrivit om veckans "huvudaktiviteter" i egna inlägg som man kan klicka in sig på. Där ligger också de flesta bilderna från dagen. Säg vad ni tycker! Jag vill ju gärna att ni som läser ska fortsätta läsa :)

Och glöm inte att klicka in på Harrys Instagram för uppdateringar varje dag!

Diary of Harry

Koppla din JÄVLA hund!

Jag blir lika förundrad varje gång jag möter en lös hund vars människa inte har vett att använda det där som kallas koppel. Det spelar INGEN roll hur lydig hunden är - den ska vara kopplad!

Det finns människor som är hundrädda och det finns hundar som är hundrädda. Om jag vore hundrädd så hade jag inte uppskattat ett möte med en lös hund oavsett hur fint den gick vid sin människas sida. Faktum är att att det faktiskt hänt flera gånger att jag gått en omväg då jag sett en lös hund som jag fått en dålig känsla av. Ni vet de där hundarna som inte viker av en centimeter från människans sida, men vars blick säger "jag går bara här för att jag måste". När hotet om vad som händer om man viker av, hänger i luften. De hundarna litar jag inte på, tack vare deras ägare.

Igår kväll var vi på stranden. Det var så himla mysigt! Kvällssolen sken och hundarna badade, busade och grävde. Så ser jag hur Doris hajar till. En bit bakom mig dyker en border collie upp - lös. Den kommer springande ner för grässlänten, över stranden och ut i vattnet. Inga människor i sikte.
En stund efter kommer en man och en kvinna gåendes. De går samma väg som hunden nyss sprungit, och börjar sedan promenera rakt mot oss.
De var redan från början ganska nära oss och nu går de längst med havet, med hunden 10-15 meter framför sig. Jag börjar samla ihop Doris långlina, är tacksam för att Sanna var med och höll i Harry. Börjar rota i godisfickan samtidigt som jag ser hunden komma närmre och närmre. Vi står precis i vattenbrynet och har just då ingen möjlighet att flytta på oss.

När hunden är en sådär 5 meter ifrån oss så ser jag blicken. Blicken som säger att den mycket väl vet att den inte får springa fram till oss, men hela kroppen vibrerar och den ser ut att slitas mellan vad man får och vad man vill. Den har blicken fullt fokuserad på Doris och mig.

Många som har sett en BC har säkert sett när den visar eye. Hukande kroppsställning och fokus i blicken. Så ser den här hunden ut när den kommer närmre.

Doris är superduktig. Hon kastar sig inte men jag har svårt att få henne att släppa BC'n och hon börjar vokalisera med skall och skrik.
BC'n går förbi oss på runt 2 meters avstånd. Så gör även ägarna när de hunnit ikapp. De går så nära att det nästan känns obehagligt trots att de bara är människor. Och de blickarna jag fick av dem... Fyllda med förakt tittade de på mig och mina försök att bryta den skrikande kamphunden. Ändå vek de inte en tum. De skulle absolut gå just där vi stod istället för att gå i en båge runt oss, som det fanns gott om plats till.
Jag kom mig inte ens för att säga något. Hade fullt upp med Doris och blev så paff över deras nonchalanta beteende.

När de kommit en liten bit ifrån oss och Doris börjar tystna så plockar kvinnan upp en pinne från marken. Och vad gör hon med den? Jo hon skickar iväg den i riktning mot oss så att vi får se BC'n på nära håll en gång till - i full fart. När den vänder tillbaka med pinnen så bestämmer sig ägarna för att stanna där. Just där, inte speciellt många meter ifrån oss ska de stanna och busa med sin hund. Där är en hel jävla strand som är tom på folk men de ska vara precis där.

Jag var så arg att jag kokade men vi var ändå mer eller mindre på väg hem så vi gick helt enkelt därifrån, tillbaka till bilen. På vägen hem funderade jag mycket över händelsen. Varför gör man så? Om man nu intr bryr sig om andra hundar/människor så kan man väl i alla fall bry sig om sin egen hund? Tänk om jag inte hunnit hala in Doris långlina? Tänk om linan glidit i handen just när deras hund passerade oss?
Doris är ingen farlig hund men i ett pressat läge så gäller absolut fight framför flight.

I all min ilska var jag ändå stolt över henne. Hennes reaktivitet har blivit så mycket bättre och att hon inte ens gjorde utfall var enormt. Jag menar, hon gör sällan utfall mot kopplade hundar på avstånd längre - men en lös hund, bara ett par meter bort, med hukande kroppsställning och stirrande blick. Wow! Min Dorisgris är bäst!

Men SNÄLLA hundägare! Koppla era hundar och gå gärna i en båge vid möte - speciellt om ni ser att den andra hunden är obekväm.

En kväll på stranden

Det var en härlig kväll med ljumma vindar och solsken. På radion sa de att detta skulle vara den sista riktiga sensommarhelgen och att hösten kommer nästa vecka.
Stranden, tänkte jag! Jag har inte varit på stranden en enda gång i år och jag ville även att Harry skulle få komma dit.

Sagt och gjort. Packade ihop hundarna, kastade mig i bilen, plockade upp kusinen Sanna på vägen och körde till stranden.

Doris blev såklart galen som vanligt, vaaaatteeeeeen!! Plums i havet innan jag ens hade hunnit blinka och sen hoppade hon runt och försökte fånga vågorna. Harry skulle inte vara sämre så han for efter Doris, ut i vattnet och sen stopp. Tvärstopp. "Hur faaasen hamnade jag här!?" såg han ut att tänka, haha. Men när Doris skuttade vidare så lossnade det för honom också. Han ville gärna vara med och busa, fast helst i vattenbrynet där vågorna inte var så höga.

Supermysig kväll, förutom en händelse som gjorde mig riktigt förbannad - ska försöka berätta om det imorgon när jag inte är lika arg.

Och här kommer såklart BILDER! :D