Nu får man vakta sin tunga...

Handen på hjärtat - alla ni som har eller har haft en valp, har ni aldrig någonsin tyckt att det var ens liiite jobbigt? Eller för den sakens skull ni som haft/har omplaceringshundar/vuxna hundar.

Att skaffa Harry var mitt beslut. Jag ville ha valp. Precis som att jag valde att behålla Samaya i magen och bli mamma för resten av livet.

Trots att jag valt detta så händer det att jag gnäller. Jag gnäller för att Samaya inte sover och jag håller på att gå under av sömnbrist. Jag gnäller för att Harry idag har sprungit IN från trädgården för att bajsa i köket TRE gånger. Jag gnäller för att Doris skriker och river halva huset när grannens bil kör förbi. Men jag älskar dem alla tre av hela mitt hjärta - och jag skulle inte välja bort någon av dem.

Med Doris och Samaya verkar det "accepterat" att gnälla ibland. Men sedan jag skaffade Harry är det helt andra visor. Nu får jag vakta min tunga eftersom folk i min omgivning snabbt kontrar med "vad var det jag sa, det är för mycket jobb med en valp när man har en bebis", eller "klaga inte, du valde själv att skaffa honom".

Och tro mig, det är inte så att jag klagar konstant. Jag tycker inte det är så jobbigt att ha valp. Visst, han måste passas hela tiden så man hinner ut med honom och så han inte biter på något. Det ska torkas bajs och pillas ut skit ur munnen osv. Men för övrigt så har vi det rätt mysigt.
Jag är inte en person som försöker visa upp ett perfekt liv som inte existerar. Allt är inte rosa puttinuttfluff hela tiden och jag väljer att dela med mig av både det positiva och negativa - i verkligheten och här på bloggen. Och självklart blir jag less ibland. Less på alla måsten och allt som ska hinnas med, less på att aldrig få vara ensam utan att passa barn och hundar - vem blir inte det?

Varför skulle man inte få gnälla av sig ibland bara för att man själv gjort ett val? Det är ju inte logiskt. Men då skulle det alltså även gälla om:

- Man valt att gå en utbildning och klagar på att man har en jobbig inlämningsuppgift

- Man har valt ett yrke med mycket stress

- Man har köpt ett hus som måste renoveras

- Man har på sig alldeles för höga klackar och får ont i fötterna

- Osv. osv.

Det mesta vi gör i livet gör vi faktiskt av fri vilja, men det innebär inte att man inte får klaga då och då.

Jag ÄLSKAR min unge men jag älskar inte alltid att vara mamma. Jag ÄLSKAR mina hundar men ibland önskar jag bara att de kunde ligga tysta och stilla i 24 timmar så jag slapp göra något med dem. Det var mitt eget val att skaffa dem allihopa och jag skulle aldrig byta ut dem - herregud, jag har väl valt att bo med Anton men visst gnäller jag på att han inte plockar undan efter sig/inte passar tider osv. Inte är det någon som säger "ja du borde nog ha gjort abort om det är så jobbigt med barn", eller "du borde nog göra dig av med Anton och träffa någon mer ordningsam". VARFÖR är det då okej att säga att jag inte skulle ha skaffat Harry?

Så... Handen på hjärtat - har ni aldrig klagat på att ni måste ut med hunden när ni har 40C i feber eller det är snöstorm? Är det rosa puttinuttfluff 24/7 med era hundar? Har ni aldrig tänkt "fasen vad skönt om jag bara kunde få somna på soffan ifred utan att behöva gå upp och ta ut hunden"? Och har ni aldrig önskat att en valp blev rumsren på typ några dagar istället för några månader?

Om det är så att ni aldrig, inte en enda gång har känt såhär - ja då avundas jag er. Lär mig era knep för att alltid vara på topp! Men till er som någon gång känt så - I feel ya! Man måste inte älska att träna hund 365 dagar om året!

Puss!

Doris <3
Harry <3

Harry vecka 2

Här kommer ännu en veckosummering av Harrys första tid hos oss.

Onsdag:
På morgonen skulle jag och Anton iväg med Samaya så min fina "lillkusin" kom hem och passade Harry åt oss. Han var tydligen sötast när han sov - jag kan iiinte förstå vad hon menade med det, haha!
Väl hemma igen så käkade vi lite och sen tog vi en tur till Ystad Djurpark. Det var ett perfekt tillfälle att promenera lite med Doris och Harry tillsammans och för att miljö- och socialträna. Harry fick bland annat titta på getter, påfåglar, åsnor, hästar, kameler, får, zebror, strutsar, emuer, surikater och en massa andra hundar.
Vi blev såklart stoppade hela tiden av folk som ville titta/klappa/prata och jättemånga frågade om Doris var Harrys mamma :P
Båda hundarna uppförde sig exemplariskt och Harry trivdes bra i Antons famn där han spenderade en stor del av tiden - det är ju alldeles för länge för en så liten valp att promenera i några timmar.

Mina fina <3 kollar på getterna
Harry möter emu - lite läskig men vem fasen tycker inte det, haha
Duktiga vovvarna!
Mycket trött kille hann inte ens få av selen innan han somnade!
Lite bus i buren

Torsdag:
Torsdagen blev en riktig slappdag efter onsdagens utflykt. Tid för vila och att smälta alla intryck är viktigt!
Så vila, vila, vila. Busa lite, äta lite och sen vila igen. Blev lite bus med Doris också, både genom en av barngrindarna och sen ute i långlina. Gick bra men jag är så sjukligt nervös att det är pinsamt!

<3
Duktiga vovvarna!
Tröttfis
Ännu mer tröttfis <3

Fredag:
Harry fick idag prova min Treat&Train (fd. Manners Minder) för första gången. Den var lite läskig när den surrade men sen fick man ju gottis! Jag kommer att använda den vid till exempel ensamhetsträning.

Vi körde ner till sjön på kvällen. Tänkte ta lite fina bilder på Harry i kvällssolen - och vad händer? Systemkameran dör efter EN bild!! Ååhh vad sur jag var!

Harry var i alla fall en riktig tuffing som for ut i vattnet efter Doris! När vi kom hem så kröp han upp i Samayas babyskydd och somnade där :P Det är verkligen en Doris nr. 2 vi har fått!

Koll på trädgården!
Spännande det här
Modiga killen!
Älskar att sjön är så långgrund, perfekt för hundbad och bus!
"Jag blev ju BLÖT!"
Vackra lillkillen
Här kan man också sova!

Lördag:
I lördags tog vi en liten sväng ner på Anderslövs marknad. Kan egentligen tycka att det är lite tidigt med den typen av miljöträning men man får ju, som nämnt innan, känna av individen. Vi stannade inte jättelänge, jag bar Harry där det var mycket folk och erbjöd honom närhet och trygghet under hela tiden. Marknaden är inte speciellt stor men det var ju ändå ganska livat - han klarade det såklart med bravur! Svansen rakt upp och viftandes hela tiden. Han fick hälsa på massor av både vuxna och barn, men blev såklart "ignorerad" av många fler. Mötte en hel massa andra hundar och två stycken fick han hälsa på, en liten lurvboll (som påminde mig om älskade Max) på 11 månader och en stor pudelblandning på 3 år. Jag hann knappt lyfta in honom i bilburen innan han sov som en stock!

På kvällen kom farmor, pappa, faster och syster för att käka lite sushi och mysa med Harry & Samaya - ja och Doris såklart! Vi hann även med att låta Harry och Doris busa lite. Doris hade långlina och de brottades för glatta livet! Så himla skönt att det går bra, men jag är fortfarande nervös och litar inte riktigt på Doris.

Harry kunde inte komma till ro riktigt så Anton ryckte in och la sig hos honom <3
Lite annorlunda jämfört med grusvägarna hemma!
Mycket intryck för en liten valp
Tröttfis i bilen
Syrran är äntligen hemma - OCH hade bakat! :D
Doris manglar Harry lite

Söndag:
Antons sista semesterdag och en riktig, välförtjänt, slappdag för Harry! Bara gos och lek hela dagen. Han har fått ärva Max gamla bur tills han växer ur den och den står alltid öppen. Har tänkt burträna men det har inte blivit av än, dock så har Harry upptäckt den helt på egen hand och går ofta in där för att vila. Superskönt! Det är ju precis det som är tanken med den :)

Vi hade även Doris & Harry lösa tillsammans för första gången. Bara ca 10 minuter inomhus, men ändå. Framsteg!

Sötaste <3
Är så glad att han trivs i sin bur och självmant går in och lägger sig där

Måndag:
Mamma kom hit en sväng och hade med sig sin groenendael-valp Jovi. Vi tog först ut dem en sväng på upplevelsebanan och sen fick de ligga och tugga ben och vila lite i solen. Som avslutning blev det en stund med bus och de lekte så himla fint! Hoppas verkligen de kommer fortsätta vara vänner när de blir äldre <3
Mamma hann knappt köra härifrån innan Harry däckade så vi hade en ganska skön kväll, haha.

Presenning, check!
Plåttunneln var läskig i 30 sekunder, sen skulle den undersökas grundligt!
Man måste titta ovanpå också!
Balanserade som en stjärna (tills han snubblade på sina stora valptassar, haha)
Finaste killen!
<3
Pirayan
Bus med Jovi!
Bus med Jovi!

Tisdag:
Idag har varit en lugn dag. Jag vågade mig faktiskt ut på en "promenad" (gick typ 500 meter) med båda vovvarna och Samaya. Hade Samaya i sjalen eftersom Harry än så länge mest springer lite hur som helst i koppel och bara trasslar in sig i vagnen. Det där behöver jag träna lite på när jag bara går med honom, sedan med bara honom och vagnen och till sist Harry+Doris+vagn.
De var i alla fall superduktiga. Doris ignorerade alla lekinviter från Harry, vilket är precis vad jag vill - kan ju inte ha två stora hundar som ska busa så fort kopplen kommer på!

Det är lite svårt att hinna med att låta dem träffas lösa nu när Anton börjat jobba igen - kvällen går så himla snabbt, det är i princip bara middag och sedan natta Samaya. Och jag vågar inte släppa ihop dem när jag är ensam (och dessutom har Samaya att ha koll på), men det här är ju ett bra alternativ. Då får de i alla fall lite närkontakt! Som tur var så kom Anton hem lite tidigare idag och vi hann låta dem busa en stund (med Doris i långlina).

Resten av dagen har Harry mest vilat - ja och terroriserat lite såklart!

Mina duktiga <3
Pytte-promenad på vår grusväg
De här två vill jämt byta leksaker med varandra, det gäller att ha koll så inga små fingrar kommer i kläm!
Trötter <3

"Miljö- och socialträning är inte så viktigt"

Ni som följer bloggen har ju sett mina listor inför Harrys ankomst. Har du missat dem? Kolla här:

Lista nr. 1: Doris
Lista nr. 2: Hemma
Lista nr. 3: Harry
Lista: Harrys träning
Lista: Miljöträning
Lista: Socialisering

Först och främst vill jag förtydliga en sak: Jag skriver listor för att det är kul, för att få en överblick, för att inte glömma och för att det är lite tvångsmässigt. Att jag skriver listor betyder varken att jag alltid följer dem till punkt och pricka, eller att jag tycker att de som inte skriver listor är "dåliga".

Jag skriver listor över allt - packning när jag ska resa, matlistor, kom-ihåg-listor till mig och kom-ihåg-listor åt andra, att-göra-listor, listor över bra böcker osv. osv. Så självklart skriver jag även listor över hundarnas träning.

Nu har jag fått höra att jag överdriver. Att det är "tramsigt". Att jag kommer stressa sönder min hund om jag ska "hinna allt det där". Att varken miljö- eller socialträning är så viktigt och att det är bättre att bara "ta det som det kommer". Jag skulle vilja bemöta detta och skriver därför det här inlägget.

1. Överdriver? Jag har antecknat det jag tycker är viktigt. Som nämnt ovan så betyder det inte att jag kommer följa listorna slaviskt - de är bara till för att jag inte ska glömma.

2. Tramsigt? Det är ett helt fritt val att sluta läsa bloggen - och att sluta störa sig så mycket på andra :)

3. Tro mig, stress är det sista jag vill ha/behöver. Jag kommer absolut inte stressa för att hinna med allt och i de allra flesta fallen så har jag faktiskt fokus på att ta det lugnt. Miljöträning för mig handlar inte om att stressa sig igenom så många olika miljöer som möjligt, utan att valpen ska lära sig vara avslappnad och komfortabel i nya miljöer.
Jag använder endast mina listor som ett stöd när jag sitter och funderar på vad vi ska hitta på idag/imorgon, för att inte glömma något av det jag tycker är viktigast. Jag är inte heller främmande för att skriva om/individanpassa. Nu är Harry rätt så stursk och fixar det mesta, men hade han inte gjort det så hade jag såklart skalat ner antalet olika miljöer och fokuserat mer på att bli riktigt trygg i ett par olika istället.

4. FEL. Fel, fel, fel, fel, fel! Miljö- och socialträning ÄR jätteviktigt! Självklart finns det de hundar som bara fixar nya miljöer/sociala kontakter helt utan några problem. Visst finns det även de hundar som "står ut" med nya miljöer/sociala kontakter och inte gör så mycket väsen av sig.
Men enligt min erfarenhet så är majoriteten av alla hundar inte såhär. De allra flesta (enligt min uppfattning) reagerar när de är 2 år och plötsligt ska gå i en gallertrappa som de aldrig har sett tidigare. Eller när de möter en katt, eller en hund med lugg framför ögonen. Eller när man tar dem till sjön för en simtur och de aldrig sett vatten innan. Eller om man bor på landet och plötsligt åker in till stan i full rusningstrafik.

Det är komiskt att samma människor som säger att miljö- och socialträning inte är viktigt (både till mig och bakom min rygg), är samma personer som ber mig om råd när deras hund blir rädd för cykeln (som den aldrig sett innan), eller för att gå i sand (som den aldrig gjort innan) eller för stora hundar (som den aldrig träffat innan) eller för hästar (som den aldrig träffat innan) osv. osv.

HUR kan man inte se sambandet? Alltså, samma personer som totalt skiter i att miljö- och socialträna sin valp under den första tiden, som senare i hundens liv stöter på problem som rör just bristande miljö- och socialträning, är samma personer som tycker att jag är "fjantig och överdriver" och tycker att miljö- och socialträning är oviktigt. HUR är det möjligt?

Miljö- och socialträning sker ju löpande under hela hundens liv, jag menar alltså inte att man måste göra allt som valp. Men vi vet att valpar lättast tar det till sig när de är ca 3-12 (3-16 enl. en del) veckor gamla och varför inte passa på att utnyttja det då?

Alltså, alla gör som de vill - jag lägger mig inte i det. Men kom inte till mig för råd samtidigt som du snackar bakom ryggen på mig! Jag lägger oändligt mycket tid på att hjälpa/tipsa vänner/bekanta/vänners vänner osv. HELT gratis och det är minsann inget tacksamt "jobb".
Gör precis som du vill. Ta dagen som den kommer, men låt mig träna strukturerat om jag känner att det passar oss bäst!

Vad är DINA tankar? Är miljö- och socialträning i valpåldern viktigt eller oviktigt?

Igår var vi vid sjön för första gången :)