Bra besked för en gångs skull!

Uppdatering om Doris: 

I fredags var det två veckor sedan hon opererade bort en ny knuta, samt hela mjälten. Det har varit två ganska påfrestande veckor då hon såklart varit ordinerad vila - något som blir lite tråkigt i längden, tycker Doris. 
På fredagkvällen dök det plötsligt upp en bula/knöl vid operationssåret på magen. Den var stor som en golfboll och det kändes mer som vävnad än vätska i den. Ringde och fick en tid hos veterinären på lördagen. 
Lördag morgon var bulan borta så jag avbokade tiden. Vi gick sedan en promenad och jag förvånades över hur flåsig hon blev, trots lugnt tempo och kort distans... Samma sak på söndagens promenad och jag tyckte även hon var lite blek i slemhinnorna. Bestämde mig dock för att avvakta eftersom hon mådde bra för övrigt. 

Idag var slemhinnorna normalfärgade men hon blev lika flåsig och anfådd på vår korta, lugna promenad. Därför ringde jag veterinären igen. Eftersom hon har bra allmäntillstånd så bestämde vi att jag ska avvakta tills efter midsommar och ta ett blodprov om hon inte är bättre då. Ja och vi väntar ju bara så länge hon inte blir sämre såklart! 
Så nu håller vi tummarna för att hon inte blir det... 

Fick i alla fall hennes provsvar också. Knutan var ingenting alls och det var ju positivt med tanke på att alla andra varit mastocytom. Och tumörerna i mjälten var benigna! Alltså godartade! Jag blev så glad och så förvånad! Hade till 100% ställt mig in på att de skulle vara elakartade och att det säkert spritt sig till lever mm. även om det inte syns nåt än. Men tjoho! Vi gillar godartat! 

Så nu ska vi bara få ordning på flåsandet när vi promenerar så är Doris (för tillfället) äntligen hel igen! <3 

Knasbollen klampade helt ogenerat upp på köksbordet igår, för att slicka Samaya i ansiktet! Gissa om ungen blev överförtjust när Doris var inom räckhåll istället för på golvet, haha! 


Nyopererad bulldozer

Igår morse bar det av till Öresunds Veterinärklinik igen. Doris skulle lämnas in för operation och jag stannade som vanligt medan hon fick lugnande. Samaya tyckte det var mindre kul att vänta på att Doris skulle somna men jag mutade henne med Youtube - något vi annars är mycket restriktiva med! 



Vi lämnade en totaldäckad Doris och körde hem till mamma en sväng. I bilen så rann tårarna... Inte nog med att jag oroade mig något innerligt inför operationen, men att se Doris helt lealös tog mig direkt tillbaka till Max avlivning för nästan precis 5 månader sedan (herregud vad tiden går fort - 5 månader har vi levt utan Max i våra liv och än så länge är sorgen, saknaden och smärtsn precis lika stor som om det vore igår). 

Efter bara en timme blev jag uppringd av kliniken. Hjärtat gick i hundranittio när jag svarade... Jag hade sagt ifrån att om något hände vid operationen så ville jag få veta det per telefon så jag kunde förbereda mig innan jag körde dit. Jag tog ett djupt andetag, stålsatte mig för orden "hon klarade inte det", och svarade. 

"Allt gick bra, du kan hämta henne nu. Hon vill nog åka hem" (skrikande Doris i bakgrunden).

Va? På riktigt? 
De hade opererat henne nästan direkt för att hon skulle slippa sitta i bur och vänta och jag kunde köra och hämta henne med en gång. Knutan var borttagen och det var hela mjälten också. 
Sen fick jag, under omständigheterna, det bästa möjliga beskedet: levern såg bra ut! Inga synliga tumörer! 

Jag hämtade hem en trött och pipig Doris - som alltid lite ynklig efter operation. Köpte med 4 korvar färskfoder och när vi kom hem och hon piggnat till lite så ville hon mer än gärna smaka på det. Resten av dagen och kvällen var hon ganska trött men vid gott mod! 

Satt upp och sov med min hand som stöd, hela vägen hem <3

Idag är Doris precis som vanligt. Lika pigg, glad och tokig som alltid - på gott och ont. Å ena sidan är det skönt att hon verkar må bra men å andra sidan så kommer det bli en utmaning att försöka hålla henne lugn och stilla i 14 dagar! I morse flög hon ner från vår höga säng, rusade genom hela huset och tog ett skutt upp på skrivbordet för att titta när Anton startade gräsklipparen - något som inte är så lämpligt när det knappt gått ett dygn sedan man opererade ut hela mjälten på henne! 

Jag måste verkligen försöka hålla henne mentalt stimulerad de här veckorna, men man riktigt ser hur det spritter i kroppen på henne! Wish me luck! 

Tokan! 

Nu håller vi tummarna för att hon får fortsätta vara pigg och glad läääänge till! Jag är inte på långa vägar redo att förlora henne också! <3 

Älskade bulldozer

Igår, onsdag, var det dags för Doris återbesök hos veterinären. Ett nytt ultraljud av mjälte och lever gjordes och vi pratade lite om hur vi ska gå vidare. Mjälten ser inte fin ut, men det är svårt att veta exakt varför - dock så ser alla blodprover bra ut så det verkar inte vara att den är överaktiv eller något i den stilen och därför kan tumörer misstänkas med tanke på hennes historia. Levern är ännu svårare att se på, men det är möjligtvis något som ser märkligt ut på den också. 

Sen så har hon fått en ny knuta... Denna gången på ena bakbenet och den känns exakt som de mastcellstumörer vi redan tagit bort. 

Vi bestämde i alla fall att hon ska opereras. Så imorgon är det dags... Knutan ska bort och de ska titta på lever och mjälte - är där något på mjälten så ska den opereras ut. Är där något på levern så ser det tyvärr ganska mörkt ut... :( 
Jag har så ont i magen för min älskade Doris. Inte nog med att hon ska behöva genomgå en operation till, men jag är så vansinnigt rädd att förlora henne. Det räckte med Santos i november och Max i januari, vi kan inte förlora ännu en hund. Och inte Doris... För det finns ingen som hon! 

Jag valde att göra operationen så snabbt som möjligt. Tycker inte att det är något att gå och vänta på och vill dessutom att hon ska få må bra nu när det är hennes favoritårstid. Skulle det nu vara tråkiga besked så är det bättre att få dem, läka efter operationen och sen kunna bada och busa järnet så länge hennes kropp tillåter! 

Jag kan inte ta mig ner till sjön ensam med både Doris och Samaya så både igår och idag körde vi till mamma så Doris i alla fall fick bada i dammen. Den är inte riktigt lika rolig som sjön, men nästan i alla fall! Och jag älskar att se henne så lycklig - ett riktigt vattendjur! 

Älskade älskade Doris, låt det inte vara din tur att lämna oss, på många år <3 
 
Bad, bus och en bulldozer!