Öva inför lördagens luciatåg och med i tidningen

Ja, imorse fick jag hem skrindan som jag fått låna av för att använda på lördag (läs mer om luciatåget och evenemanget här: "Hemlösas Hundar" eller här http://www.city.se/nyheter/de-lussar-for-sina-medjyckar/)! Jag skulle köpa en egen men tycker att 500-1000 kr är väl mycket när man bara ska använda den en gång och den enda begagnade jag hittade blev stulen just innan jag skulle hämta den :/ 
 
Doris har aldrig haft en loksele på sig innan och hon har aldrig dragit en skrinda heller för den delen. Det enda hon har dragit är kättingar med en WP-sele ute i skogen. Denna lokselen är dessutom ca 45 år gammal och lite för stor för henne xD 
Max har aldrig åkt på något som rullat innan heller, så det var verkligen tre newbies som gav sig ut idag!
 
Förutsättningarna är ju inte helt optimala med en sele som inte passar riktigt och två hundar som aldrig gjort detta innan - och som ska kunna gå ordentligt, med skrinda och allt, mitt inne i Malmö (där de nästan aldrig varit innan) tillsammans med en hel drös andra hundar och människor!
 
De som känner mig vet att jag är väldigt noga med att ta saker i små steg och inte göra för stora hopp i träningen. Tvärtom så är jag nästan lite väl mesig ibland, speciellt när det kommer till Doris och hennes dåliga leder. Men nu kände jag att ska vi göra det här så måste vi träna och det intensivt! 
 
Jag började inomhus med att frishapa Max att hoppa i skrindan ett par gånger. Han fick klick för att först nosa på den, sen sätta tassarna på den och till sist hoppa i. När han väl var i så gav jag faktiskt honom kommando att stanna eftersom jag inte alls har tid att shapa den biten! Anledningen till att jag valde att shapa att hoppa i den är för att han på äldre dar blivit lite rädd för saker som skramlar/låter/rör sig men det har blivit mycket bättre sedan vi började frishapa att sätta tassarna på saker. 
Han fick som sagt kommando på att stanna kvar och sedan ännu ett kommando att hoppa ur. Vi gjorde detta några gånger. 

Doris började jag att klicka för att stå stilla i selen, mellan skaklarna och sedan för att stå stilla med skaklarna påknäppta. Sedan gick vi ut och tränade. 
 
Övar inomhus + har fått på julkläderna också!
 

Skulle jag gjort det "på riktigt" så hade jag gått ut ett antal gånger med Doris ensam och ett antal gånger med Max ensam för att verkligen träna på deras moment separat. Men, nu är det tidsbrist så ut med båda hundarna på grusvägen och på med alltihop. Doris for fram som om hon trodde att det verkligen var en släde som skulle lyfta och Max den lille stackaren klamrade sig fast för allt vad han var värd! Det gick ändå bättre än förväntat faktiskt eftersom detta var allt som hände. Ingen hoppade eller trillade ur skrindan och skadade sig, matte lyckades hålla sig på benen och ingen trasslade in sig i sele, skaklar och koppel. 
De fick massor av godis båda två och jag tror inte att Max var helt skräckslagen där bak i skrindan, för då hade han inte tagit godiset - men han åt för glatta livet trots hastigheten! 
 
Doris fick även på sig sin overall och täcke som hon ska ha på lördag och då satt selen mycket bättre! Blev nog bekvämare också! 
 
Tyvärr så är selen som sagt ca 45 år gammal och lädret är så torrt att det bokstavligt talat går att bryta sönder :/ Jag kände på de viktigaste remmarna och tänkte att de nog skulle hålla men efter första rundan hade en gått sönder. Som tur var så har jag sparat en gammal trasig handväska i fuskskinn och jag kunde plocka delar från den för att få ihop selen igen!
 
Efter att ha vilat en stund så tog jag ut bara Doris för att köra en liten runda igen. Vi körde hela grusvägen och upp till brevlådan och jag hade klickern med för att klicka henne när hon gick långsamt, när hon tittade rakt fram istället för på mig och för när hon gick i rätt position. 
Nu är det en nackdel att vi har tränat så mycket fotgående det sista för så fort jag bad henne att sakta ner så gick hon in i fotposition, med kroppen tätt intill mitt ben och tittade på mig. Kan säga att det är inte jätteskönt att få skaklar i knävecken och skrindan kör inte så rakt när hon inte tittar framåt. Så det måste vi jobba mycket på!
 
Gick hem och hämtade Max igen och sedan fick han åka med när vi gick bort till Antons föräldrar (ca dubbelt så långt som till brevlådan, kanske 300 meter totalt). Båda hundarna var superduktiga och man blir verkligen stolt över hur snabbt de lär sig och hur lätt de anpassar sig! När vi kom fram fick hundarna godis och klappar och sedan vände vi och gick hem igen. Allt gick kanon förutom att två grejer till på selen gick sönder! Men, som tur är så hade jag kvar fler delar av handväskan och kunde pyssla ihop det! 
 
 Video från andra rundan, visst är de duktiga mina pälsbarn!? <3
 
Detta var ungefär vad jag orkade idag. Däckade på soffan, helt slut, och vaknade några timmar senare när Anton kom hem från gymmet. Är fortfarande supertrött och jag hoppas jag kommer upp i tid imorgon bitti så vi hinner träna minst 3 gånger! Vågar dock inte gå mycket längre än grusvägen eftersom jag är så snurrig och rädd att trilla :/

Kommentarer:

1 Terése:

Men så duktig! Det är ju så olika hur de reagerar till skaklet, har jag märkt. Gick som ingenting med min nuvarande, men har fått tillåtelse att prova på vänners, och där har en fått jobba myyyycket långsammare :P

Och du får be personen som äger selet att köpa en burk läderfett. Kostar nästan inget, och selet blir som nytt. Mitt gamla är supermjukt och fint ;)

Svar: Ja det här gick verkligen över förväntan! Men så är hon inte direkt lättskrämd heller ;)

Jag har smort den flera gånger med bode sadeltvål och läderbalsam men jag tror att det är för sent :/ lädret går att bryta så torrt det är :/
(Den har legat i ett fuktigt förråd i 40 år haha). Men jag har reparerat så gott det går och den är i alla fall duglig. Men tack för tipset! :)
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: