Frågestund + erbjudande på problemutredning!

Har du en hund med något problembeteende? 
 
Jag erbjuder sedan lite mer än ett halvår tillbaka en stor problemutredning för den som vill ha hjälp att hjälpa sin hund. Utredningen har hittills varit mycket uppskattad av de allra flesta som genomgått den och många hundar och ägare har fått ett enklare och bättre liv. 
 
Jag är bland annat utbildad Legitimerad Djursjukskötare, Diplomerad Professionell Hundtränare (bland annat hundinstruktör, klickerinstruktör och problemhundskonsult) och Diplomerad Friskvårdsinstruktör. Det är viktigt för mig att utbilda mig inom flera olika områden för att få en bredare kunskap. Jag har i mitt arbete som djursjukskötare mycket nytta av mina hundutbildningar och vice versa. 
 
Personligen så älskar jag mest att göra problemutredningar. Det är roligt, spännande och man får verkligen tänka till emellanåt och ibland våga ändra sig på vägen. Det är otroligt roligt att fokusera på en individ under en lång tid och att vara del i alla framsteg och motgångar. Det är roligt med kurser och privatträningar också, men man får inte samma möjlighet att lösa större problem. Jag älskar att åka hem till folk och intervjua dem, att sedan sammanställa intervjun och i flera dagar klura på hur jag bäst kan lägga upp träningen för just den individen. Det är viktigt att träningen är realistisk - alla har inte samma möjligheter att träna. Här är det ibland svårt för jag vill inte nöja mig med det näst bästa alternativet, men det är viktigt att kunna ta hänsyn till hundägarens liv, arbete, ekonomi och annat. Vissa kan lägga hur mycket tid och pengar som helst, medan andra inte kan det. 
 
Jag tycker att det är så roligt att träffa nya människor och hundar och det är en fantastisk känsla när man får mail eller telefonsamtal av någon som bara vill berätta hur bra promenaden gick idag. Eller ett mms med en videosnutt på hur hunden numera reagerar i situationen som tidigare var ett stort problem. Det är kvittot på att både jag och hundägaren har gjort ett bra jobb! 
 
Baksidan av att göra de här utredningarna är att jag har svårt att släppa dem. Hundarna finns ständigt i mina tankar och jag funderar på hur jag ska lösa deras problem i bilen, i duschen, under middagen, på jobbet osv. Det är många timmar som går åt till detta och ibland önskar man att man kunde få dem ur huvudet, men att försöka hjälpa är min passion och jag önskar så att jag kunde få chansen att hjälpa varenda hund som inte mår bra!
 
Jag har haft ett erbjudande på problemutredningen och det går ut idag. Därför tänkte jag passa på att göra lite reklam för det. Du kan läsa mer detaljerat om hur en utredning går till här: http://www.carpecanishundcenter.se/vi-erbjuder/problemutredning-21568271
 
Tiden vi ses är under utredningen är ca 6 timmar och utöver detta så lägger jag runt 6-10 timmar till på att skriva ihop utredningen och träningsplanerna. Körersättning ingår i priset om du bor inom 3 mils radie från mig och gratis mail/telefon-support ingår också. 
 
Förutom allt detta så får du även extra privatlektioner till kraftigt nedsatt pris om det behövs, och du får i hela 6 månader efter utredningens slut, 50% rabatt på privatlektioner samt 20% rabatt på resten av tjänsterna som erbjuds. Det är med andra ord ganska många fördelar med att köpa en hel utredning istället för bara enstaka privatlektioner. 
 
Erbjudandet har varit "betala senast 30/9 och få rabatt". Men för er som läser bloggen tänkte jag förlänga det lite: Kontakta mig innan kl. 00 idag och betala inom två veckor så får du hela 1000 kr i rabatt på utredningen! Gå in på länken ovan för att läsa mer och hör sedan av dig till roxanne@carpecanishundcenter.se
 
Dessutom så tänkte jag idag svara på lite frågor! Har du en fråga om hundträning, beteende, sjukdomar eller liknande? Vill du ha tips på kontaktövningar eller hur man får hunden att sluta dra i koppel? Ställ din fråga i en kommentar här nedan! Jag svarar på alla frågor som kommer in och skulle jag inte kunna svaret så försöker jag hänvisa dig till någon jag tror kan det. Jag svarar på alla frågor som kommer innan 00 idag! 
http://www.carpecanishundcenter.se/vi-erbjuder/problemutredning-21568271

Hur jag bor och smarta hundlösningar del 4

Tänkte att det var dags igen att visa lite mer av hur vi bor :) 
Tyvärr finns det inte så många "smarta hundlösningar" i detta rummet, bara en mysig hundbädd! Rummet vi är i är det som vi kallar för "sminkrummet". Ni vet hur man sätter namn på olika rum för att veta var man menar när man pratar? Sedan mitt sminkbord flyttade in här så blev namnet helt enkelt "sminkrummet" trots att det låter både fåfängt och töntigt enligt mig. Men vad ska man annars kalla det? 
 
Här ser vi vänstra sidan av rummet, sett från dörröppningen
(Jag måste köpa en likadan rosa matta som vi har i sovrummet som matchar resten av inredningen här inne)
 
Högra delen av rummet, sett från dörröppningen
 
Högra delen av rummet, sett från motsatt håll
 
Vänstra delen av rummet, sett från motsatt håll
 
Och såklart: Den mysiga hundbädden :)
 
Hundarna är ju oftast där jag är, även när jag byter om och sminkar mig. Självklart behövde de då en bädd även i detta rum :) Jag behöver dock skaffa en till eftersom de inte riktigt får plats båda två i denna och det alltid slutar med att Max drar kortaste strået när Doris helt enkelt lägger sig ovanpå honom :P 
Jag tycker att detta är den finaste hundbädden vi har (och det är ju några stycken). En helt vanlig, svart biabädd, med först en tunn, mjuk och platt "kudde", sedan en tjockt, rosa överkast, en extra filt och en kudde. 
 
Båda hundarna älskar ju att bädda och ha sig, så jag ger dem alltid mycket att bädda i :) 
 
Max trivs mycket bra här :)
 
Såhär ser det i alla fall ut när matte har bäddat i ordning så det ser fint ut...
 
...Och såhär ser det oftast ut ca 2,5 minuter senare...
 

Kan den inte tävla så ska den dö...

Jag har aldrig varit en tävlingsmänniska. Inte när jag tränade olika sporter som yngre, inte när jag höll på med hästar och inte med hundarna. Jag har aldrig riktigt haft intresset av att tävla alls, men mest är det för att mina nerver sitter utanpå kroppen. Jag är otroligt lättstressad i såna situationer och jagar upp mig till ett tillstånd där jag mår så dåligt att jag hellre skulle köra av vägen med flit än att gå in på tävlingsplanen. 
Kanske kommer det att bli bättre, kanske kommer jag att ändra mig någon gång, men inte just nu i alla fall. 
 
Något som gör mig väldigt ledsen är när folk pratar om sina tävlingshundar (eller hästar, eller något annat djur). Det är långt ifrån alla som är av den åsikten, men jag har stött på allt för många. Om hunden inte är bra nog, då ska den avlivas eller omplaceras så att man kan skaffa en ny som det kommer att gå bättre med. 
Jag har aldrig förstått det, och kommer nog aldrig att göra det. Oavsett vilka mål jag har med mina djur så skulle jag aldrig göra mig av med dem om de inte motsvarade mina förväntningar. De är ju inte bilar, ett par löparskor eller ett par skidor. De är levande och kännande varelser. 
När jag fick hem Doris så ville jag träna agility med henne - självklart på hobbynivå, men jag ville ändå göra det "på riktigt". Det var ett av mina mål, att lära både henne och mig agility. När det sedan visade sig att hon hade värdelösa höfter, rygg, armbågar och knän så kunde jag aldrig börja en agilitykurs. Det hade inte varit bra för henne och trots att jag tyckte det var tråkigt så fick jag tänka om. Det viktigaste för mig är ju att hon mår bra. 
 
Jag kan såklart förstå argumentet att man omplacerar för att man inte kommer att ha tid med hunden när man tränar sin nya tävlingshund och att den får det bättre i ett nytt hem. Men även om det är "för hundens bästa" så kan jag inte förstå hur ens tävlingsplaner kan vara viktigare än relationen med djuret man tävlar med? Hur kan det vara så viktigt att komma någonstans på tävlingsplanen att man gör sig av med en familjemedlem? Eller det är kanske inte ens en familjemedlem utan bara ett redskap? 
 
Jag vill verkligen inte generalisera. Det är absolut inte alla som resonerar såhär, men jag har stött på allt för många. Unga, fina hundar som kan har långa och bra liv får somna in pga. olika fysiska skador. Jätteduktiga hundar omplaceras eller avlivas pga. att de är bra, men inte tillräckligt bra! Äldre hundar som har pensionerats från tävlingar får nya hem för att de är för gamla. Det är tragiskt tycker jag... 
 
Nu är jag ju som sagt ingen tävlingsmänniska, så en del hävdar att jag inte förstår passionen bakom tävlandet, kämparglöden, vinnarlusten. Nej, det gör jag kanske inte. Jag vet inte. Men oavsett så kan jag inte heller förstå hur man enbart kan se hunden som ett träningsredskap heller. Det finns säkert hundar som tävlar som tycker att det är roligt, men jag är ändå övertygad om att de gör det för vår skull, för oss människor. Hunden själv hade säkert lika gärna tränat på hemmaplan, eller kanske gjort något helt annat. När nu hundarna ställer upp på allt det här stohejet omkring tävlingar, kan vi då inte i alla fall behandla dem med lite mer respekt när de inte är "tävlingsdugliga"? När de skadar sig, blir sjuka eller bara gamla och gråa...? 
 
Nä, nog hoppas jag att jag kommer över min tävlingsskräck någon gång då det vore roligt att träna för ett mål och få ett kvitto på sin träning. Men jag kommer alltid att sätta mina hundar främst och aldrig göra mig av med dem för att de inte duger. Aldrig!