Julkalender: Lucka 5

Scrolla ner för att se vad som gömmer sig bakom dagens lucka! 
 
Klicka här för att öppna lucka nr. 1 (Gör eget, naturligt hundgodis)
Klicka här för att öppna lucka nr. 3 (Vad är Dogparkour för mig?)
Klicka här för att öppna lucka nr. 4 (Vad ska man tänka på när man väljer ras?)
 
 
 
 
Lucka nr. 5: Tips för enklare kloklippning!
 
Väldigt många har av olika anledningar problem med att klippa klorna på sin hund. Jag tänkte i det här inlägget fokusera på problemet att man tycker det är svårt/inte vet hur man gör - inte när hunden är rädd eller liknande. 
 
Först och främst så gäller det att komma över sin egen rädsla/osäkerhet och tänka att "jag kan!". Lika viktigt är det att komma ihåg att hunden inte dör om man råkar klippa den i pulpan. En del säger att "det är som om vi skulle klippa av oss ett finger" men så är det inte!Om du skulle klippa av ditt pekfinger, tror du inte att du skulle rycka till, göra ett skrik/pip och sedan återgå till att vara helt normal. För det är oftast så det är. 
 
Självklart gör det ont att bli klippt i pulpan, men de flesta hundar reagerar faktiskt inte så kraftigt som man kan tro (och vissa reagerar inte alls). Självklart är det något vi vill undvika, men det är viktigt att veta att det inte är som att klippa av sig ett finger! 
 
Bild nr. 1: En klo i genomskärning, där man ser pulpan (det röda). 
 
Bild nr. 2: Visar i vilken vinkel klon bör klippas
 
Bild nr. 3: Avklippt klo (nära pulpan)
 
Bild nr. 4: Pulpan drar sig tillbaka om man klipper tillräckligt nära den
 
Om hunden har ljusa klor så kan man ibland se pulpan och då är det oftast enklast att titta på klon från sidan (så som bilderna ovan) om man är ovan. Då ser man precis hur långt man kan klippa och det kan vara bra att börja där om man känner sig lite osäker. 
 
På mörka klor, och när man känner sig mer säker på de ljusa, så är det lättast att titta på klon framifrån. För att enklast göra det så bör man ha hunden sittande (när man klipper fram), stående (när man klipper fram och bak) eller liggande på sidan (när man klipper fram och bak). Jag brukar helt enkelt välja det som hunden föredrar, för att undvika onödiga konflikter. 
 
När man tittar på klon framifrån så ser det ut ungefär såhär efter att man gjort ett (litet) klipp. Pulpan är inte röd, men på bilden är den det för att det ska se tydligare ut. 
 
Klon framifrån
Ber om ursäkt för dåliga paint-bilder! 
Vad man sedan gör, är att man försiktigt skalar bort millimeter efter millimeter tills man helt enkelt ser pulpan. I en svart klo så är den mörkgrå och ser ut/känns mer som hud än klon. I en ljus klo är den ljusrosa/vit och såklart även där lite hudaktig. För att kunna skala bort tunna skivor av klon så gäller det att ha en tunn och skarp klotång - jag har en favorit och om ni håller utkik här i julkalendern så kommer jag att lotta ut ett ex! 
 
När man har lärt sig att klippa klon framifrån så kan man enkelt klippa klon så kort det bara går och även runda den så man slipper vassa kanter. Det gäller helt enkelt att hela tiden ha koll på var pulpan är, skala bort millimetrar i taget och hela tiden klippa "runt" pulpan. På vissa hundar kan man till och med, om man är skicklig, klippa så att man nästan ser pulpan sticka ut i mitten av klon. Vill man så kan man även fila lite på slutet för mjukare kanter. 
 
Ju närmre pulpan man klipper, desto mer drar den sig tillbaka och desto kortare kan man få klon. För att lyckas med detta måste man såklar även klippa ofta så att pulpan inte hinner växa ut igen. Personligen så tycker jag att en gång i veckan är ganska lagom, i alla fall för mina hundar. 
 
Att gå mycket på asfalt för att slita på klorna är en dålig idé. Både eftersom asfalt även sliter på lederna och för att olika hundar kan ha olika vinklar på både tår och klor - så en del klor nuddar knappt marken även om de är långa! 
 
OM man skulle råka klippa i pulpan så är det som sagt inte katastrof! Hunden kan rycka till och skrika/pipa men det går oftast över direkt. Det värsta man kan göra är att själv hoppa högt och börja oja sig. Säg bara "hoppsan då", kasta lite godis och ta på hundens klor medan den äter. Gör ingen stor sak av det utan fortsätt sedan att klippa, eventuellt i samband med att den får godis.
Blödningen brukar stoppa av sig själv. Vill man så kan man gå ut med hunden på gräs så brukar det sluta ganska omgående. Har man råkat klippa riktigt långt så att det blöder mycket så kan man använda potatismjöl eller ett speciellt blodstopps-pulver som man applicerar med en fuktig tops. Få inte panik - jag har aldrig hört om en hund som förblött genom en klo!
 


Tycker du att det är svårt att klippa klorna på din hund? Är det för att du tvivlar på din egen förmåga eller för att din hund tycker att det är jobbigt?
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Bra tips!
Jag klipper klorna helt med helt olika "teknik" på mina 2. Den ena har inga problem med att man håller fast tassarna men är inte bekväm med Att man håller fast henne, hon får ligga på en filt som jag lägger på samma ställe, när jag lägger filten just där vet hon precis vad som gäller och lägger sig där själv. Sen får hon godis efter varje klo. Hon är väldigt känslig i pulpan och får ont.
Den Andra är inte jätteglad för att få tassarna fasthållna (kittlig) men har inte problem att ligga på rygg. Då får han kli på magen och massage på benen till slut får man hålla tassarna och klippa klorna. Han reagerar inte alls på själva kloklippningdn så har han väl kommit över sin kittlighet går det bra och känner inget om man klipper i pulpan. Kul att de är så olika, jag klipper också en gång i veckan och gör helt enkelt på det sätt de är tryggast med. Det är att det är en trevlig stund. Hade jag tex Hållt fast tiken "bara för hon ska lära sig det" hade hon förknippat det med något väldigt negativt. Nu när hon är vuxen är set inga problem att hålla nere henne på rygg, för att tex borsta magen men hon är helt klart tryggast med det sätt hon känner igen med kloklippningen. Tack för bra inlägg!

Svar: Härligt att du hittat sätt som funkar för dem som individer! Det är "farligt" när man själv har ett favoritsätt och applicerar det på alla hundar - det blir lätt konflikter som enkelt hade kunnat undvikas genom individanpassning!
Roxanne Munoz-Rytting

2 Malin:

Jag vet inte om det är ok att lägga till lite tankar. Men saxen man väljer är spelar ändå in lite. Jag hade en klosax som jag alltid lyckades klippa i pulpan på. Den var tjock tung och trög. Vi gick till vetrinären för att fråga om bra saxar och vi fick tips om Klotång Millers Forge, kan inte vara mer nöjd. Har även läst att flera hundbloggare älskar denna klosaxen också:)

Svar: Det är Millers Forge som är min favorit och som kommer att lottas ut ;)
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: