Vi älskar skogen - fast vi går vilse!

Gick upp i tid för att åka och spåra med två kompisar idag, men de var tyvärr sjuka så det blev inställt. Tänkte att hundarna var tvugna att bli rejält trötta inför kvällen då vi ska åka och fira min kusin som fyller hela 18 år, så det blev en off-road-promenad med balansövningar i skogen istället. Sambon bestämde sig för att hänga med för en gångs skull och vi traskade rakt ut i skogen, långt från alla vägar och stigar. 
 
Planen var att ta oss igenom skogen, komma ut på andra sidan och gå den vägen hem, men när vi gått och gått och gått så var jag tvungen att ta upp gpsen och kolla var vi egentligen var någonstans. Tittade på gpsen, tittade upp, tittade på gpsen, tittade upp - och insåg att 100 meter längre fram var vägen som vi kom ifrån då vi gick in i skogen och vi kom ut ur skogen ca 20 meter till höger om där vi gick in i den haha. Där ser man verkligen hur lätt det är att gå vilse i skogen! Vi var ändå två stycken och tyckte att vi gick rakt fram, men i själva verket så hade vi gått i en cirkel! 
 
Under promenaden så tränade vi lite inkallning, fotgående, koppelgående (Doris), balans på stockar och stenar mm. Det var tungt att gå eftersom marken både var sumpig och snöig på många ställen! Hundarna fick lyfta rejält på benen och de var supertrötta när vi kom hem - skönt! 
 
Max hade sina skor på sig i början av promenaden. Overall och skor är det absolut mest effektiva sättet att förhindra att all blötsnö fastnar och klumpar sig i hans päls. Tyvärr så var det alldeles för blött på vissa ställen där det bara var djup lera och inte snö så det blev tungt och svårt för honom att gå med dem på. De blöta, geggiga skorna fick då åka ner i mattes jackficka och Max fick stå ut med snöklumpar. Tyckte dock synd om honom i slutet av promenaden då han bara stannade hela tiden och inte ville gå :( Det måste ju göra ont! 
 
Här kommer en massa bilder, sen måste jag hoppa in i duschen så vi kommer i tid till restaurangen där vi ska fira Sebbe! 
 
Doris tigger banan av Anton och är sötast i världen!
 
Eller vänta nu, sa jag att hon var söt? :P
 
Okej då, söt! 
 
Lilleman rustad för långpromenad!
 
Vi såg en glada
 
Bästa vovvarna <3
 
Max är välmatchad i svart/röda skor, svart overall, röd sele och rött halsband xD
 
Inte ofta snön ligger kvar på träden här, helt underart när det för en gångs skull är vindstilla!
 
Tjohoo!
 
 
Jag och vovvarna <3
 
Kul att springa lös och busa!
 
Stackars Max med sina snöiga tassar :(
 
Jobbigt med off-road-promenad i skogen!
 
Doris kan gå fint med husse fast det luktar massa vilt!
 
Balansträning
 
<3
 
Såhär såg Max ut när vi kom hem :( Stackarn!
 
Lortgris!

Kommentarer:

1 Anna:

Har Max testat Paws? Borde funka bättre för syftet tänker jag.

Svar: Vi har testat det mesta :P

Är Paws "ballongerna"? De tycker jag är helt fruktansvärda då de bara stasar tassarna :(

Är jättenöjd med dessa skorna men de passar bättre när det bara är snö och inte lera också :P
Roxanne Munoz-Rytting

2 Sara P:

Hej! Hur gör du när du tränar bort utfall vid möte av andra hundar? Försöker hitta så många metoder som möjligt att testa på min lille ettåring som är hur go som helst mot andra hundar annars, förutom vid mötes.

Tack för en underbar och lärorik blogg!

Svar: Hej Sara! Kul att du gillar min blogg!
Det beror lite på vad det är för orsak till utfallet (rädsla, osäkerhet, glädje, ilska, smärta osv.). Men generellt så tycker jag att man alltid ska kolla upp den fysiska hälsan hos både veterinär och fysioterapeut först, för att utesluta smärta/sjukdom.

Innan jag överhuvudtaget börjar träna på själva hundmötena så tittar jag främst på hela hundens vardagsliv. Hur aktiveras den, hur mycket, hur ofta, hur mycket vilar den, hur vilar den, när vilar den, har den andra problem osv. När man justerat aktiviteter och liknande till en bra balans så väljer jag metod delvis utifrån vad som känns rätt för just den individen och föraren, men även beroende på orsak till problemet. Jag kan dock säga att klassisk inlärning är en favoritmetod just för att ,an då ändrar hundens känsla bakom hundmötet, samt att den sortens träning ofta kräver mindre underhåll resten av livet än till exempel skvallerträning.

Den väldigt korta versionen av träningen: Vid den klassiska inlärningen är det viktigt att hålla ett sådant avstånd i mötet att hunden inte reagerar alls eller bara lite. Tar den inte sitt favoritgodis så är man för nära. Man ska också komma ihåg att man bara försöker ändra hundens känsla och inte att man tränar på något beteende - det spelar alltså ingen roll om den drar i kopplet, sitter, står, tar ögonkontakt eller gör något helt annat - så länge den tar godiset.

Successivt (över flera träningspass) minskar man avståndet lite till mötande hund och förr eller senare så brukar det gå bra att mötas på kort avstånd och man kan börja belöna för att gå fint istället för att bara betinga hundmöte med godis.

Lycka till och hör av dig igen om du vill ha mer tips!
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: