Mingel på Granngården

Fick ett mail häromveckan med en inbjudan till VIP-mingel på det nya Granngården som ska öppna i Malmö. De öppnar officiellt imorgon, men "smygöppnade" idag för inbjudna. 
Granngården är ju en bra affär tycker jag och jag kan ju gå loss på precis vad som helst. Gummistövlar som spadar, haha. Allt som är nytt och fint gillas av mig ;) 

Jag övervägde först att strunta i det eftersom jag mår lite sisådär, men med löfte om goodiebag och öppningserbjudanden så kunde jag inte motstå frestelsen. 

30 min innan jag skulle köra hade jag lyckats ta mig både in i, och ut ur duschen och det var dags att välja kläder. Vad fasen har man på sig på VIP-mingel på Granngården??? VIP-mingel skriker ju den lilla svarta och stiletter medan Granngården skriker kängor, överdragsbyxor och keps! 

Efter många om och men så bestämde jag mig för att ta på mig såna kläder jag brukar ha när jag ska shoppa - oavsett om jag shoppar på Emporia eller Biltema. Så en stickad tröja, lite längre jeanskjol, skinnleggings och ett par stövlar med bekväm klack och traktorsula blev det. Sket i att fixa håret som fortfarande var blött och satte bara upp luggen (som är alldeles för lång igen). 

Outfiten (ignorera min fåniga min och att det ser ut som ett bombnedslag i bakgrunden xD) 

Det var drop in mellan 16-20 och jag var där vid strax efter 16. Parkerade, gick en bit i stormen och kom in genom dörrarna: FULLT med folk! Det var typ Ullared under högsäsong haha. Ja, minus kön till entren då! 
Kändes plötsligt lite mindre VIP, men alla var ju inbjudna och goodiebags'en stod och väntade vid kassorna :) 

Armbågade mig fram mellan gångarna och hittade lite hundleksaker till riktigt bra priser. Även ett par kattleksaker till pappas och syrrans kise. Där fanns också ett bord med lite mineralvatten och snittar (men nja, mat som står framme och blir tafsad på har aldrig varit min grej!) Hade tagit mig runt efter ca 15 min och ställde mig i kön till kassorna - som ringlade långt genom butiken. Betalade 98 spänn för mina 4 hundleksaker och två kattleksaker och fick min goodiebag. 

Ute i bilen öppnade jag såklart och kollade direkt. Blev lite full i skratt när jag öppnade, men inte besviken. Där var en bal med 6 toarullar (vilket vi behövde handla - toppen!), en påse kattmat (kanon nu när jag raggar kattmat till veterinärmottagningen för de hemlösas djur!) och nåt man lägger i grillen för att röka maten eller något sånt (perfekt för Anton som gillar såna saker). 
Så ja, det var väl inte riktigt vad jag förväntat mig, men jag kom hem med en påse fylld med helt okej gratissaker och toppenfina, billiga hundsaker! Tack för det Granngården! 


Efter minglet blev det sushi och våfflor hemma hos pappa och sedan SÄNGEN! Jag som aldrig orkar blogga via mobilen gör faktiskt det nu så jag kan släcka och somna direkt när sista meningen är färdigskriven! Godnatt på er! :) 

Long time no see

Det var evigheter sedan jag skrev någonting här, vilket beror på en massa anledningar. Något som dock gör mig glad är att bloggen dagligen har ett stadigt antal besökare oavsett om jag skrivit något eller inte - det värmer! <3 
 
I alla fall... Dels så har min dator kraschat och det är ingen höjdare att blogga via mobilen, och dels så har jag haft stora hälsoproblem den sista tiden. Utöver detta finns det en rad personliga skäl som jag faktiskt inte kommer att dela med mig av. 
 
Jag tänkte bara lite snabbt visa några (ganska dåliga) bilder från Doris födelsedag igår. Hon fyllde ju hela 6 år och det innebär att vi snart haft henne i 3 år. Galet vad tiden springer iväg! Vi firade såklart med promenad, tårta, snygga kläder och presenter. Allt för min sessa <3 
 
Promenaden var sådär perfekt, men tyvärr så blev vi attackerade av en lös hund 200 meter hemifrån (när vi just svängt in på vår grusväg)... Det var en hund på runt en 40 kg skulle jag gissa på (husky/malamute mix) och det är tredje gången vi råkar ut för denna... Max lyckades hålla den på avstånd ganska bra medan jag kämpade på med Doris, men plötsligt hade vi hamnat ute på vägen och en bil som kom i minst 70 fick tvärnita för hundarna. Jag blev helt kall och hade aldrig förlåtit mig själv om Max blivit påkörd :( Efter flera minuter kom ägaren och ropade på sin hund och försvann sedan direkt och kvar stod jag. Skakiga ben och armar, två uppjagade hundar och tårar som brände bakom ögonlocken. 
 
Resten av grusvägen gick jag och fjantade mig allt jag kunde. Busade med kopplet, småsprang och kastade godis. Allt för att försöka avdramatisera och få hundarna att skaka av sig händelsen. Jag hann bara in på gårdsplanen innan jag sjönk ihop på marken och det brast. Där satt jag och grät och grät och grät. Skakade i hela kroppen och kände ilskan och besvikelsen. 
 
Vi tränar så mycket för att hundarna ska tycka det är okej med lösa hundar. Vi tränar så mycket på att de ska klara av att hantera hundmöten. Vi har kommit så långt, men varje sån här händelse tar träningen många steg tillbaka. Det är så frustrerande och så sorgligt att jag och mina hundar ska behöva uppleva den här psykiska påfrestningen gång på gång på gång. Ska jag behöva gå och vara rädd på mina dagliga promenader hemmavid? 
 
Apropå lösa hundar så hörde jag nåt som nästan fick mig att trilla av stolen, på en föreläsning i förra veckan. Men det får ni höra mer om i ett annat inlägg!