Första tiden hemma

Jag har skrivit om min förlossning och om tiden på BB, men jag tänkte även berätta lite om vår första tid hemma (och om introduktionen till hundarna - i ett eget inlägg).
 
Vi kom ju hem ganska sent på fredagkvällen när Samaya var två dygn gammal. Jag var så lycklig över att vara hemma att jag bara grät och vi hade faktiskt en ganska lugn natt även om det var lite nervöst. 
Redan på lördagen var det dags för de första besöken, först Samayas farmor och farfar, sedan morfar och moster och till sist mormor och "moffe". Det var tårta och fika och middag och presenter. Även lite tårar. Dagen gick snabbt och Samaya sov sig igenom alla famnar. 

Moster Michelle och Samaya <3

På lördagkvällen började jag få riktigt ont vid amningen och jag grät som en brandspruta när det var dags. Kände mig som världens sämsta mamma för så fort hon vaknade och skrek så fick jag ångest över att hon skulle vara hungrig. Känslan av att inte vilja mata sitt barn är inte så kul, men det gjorde så galet ont! Det var samma visa på söndagen och mamma körde och handlade amningsnappar och lanolin-kräm att smörja med, till mig. Amningsnapparna tog udden av smärtan så det var riktigt skönt och jag använde dem i knappt en vecka och då bara dagtid, inte på nätterna. 

Present från gammelmoster Jennie ;)

Vi hade besökare på både söndagen och måndagen så det blev inte mycket tid över till annat. På tisdagen var Samaya 6 dagar gammal och då gick vi upp 5 på morgonen för att sätta oss i bilen och köra 40 mil enkel resa, upp till min gammelmormor i Falköping. Hon fyllde 94 år! Resan gick över förväntan, vi behövde bara stanna en gång för blöjbyte och amning, sedan sov hon hela vägen. Det var helt fantastiskt att komma upp till gammelmormor och jag kommer för alltid vara tacksam över att hon och Samaya hann träffas! Vi hade bokat fotograf för att föreviga 5 generationer samt ta lite andra bilder, och som tur var så sov sig Samaya igenom alltihop! Gissa om vi var trötta när vi väl var hemma igen, blev en intensiv dag med 80 mil tur och retur!

Hos Samayas gammel-gammelmormor Sara <3

 
Sedan har dagarna bara rullat på. Fler besök, hembesök av BVC, korta promenader med hundarna och barnvagnen. Vissa nätter har varit fantastiska då Samaya vaknat kanske 2 gånger för blöjbyte/amning, och andra nätter har vi varit vakna mer än vi sovit. Det skär i hjärtat när lilltjejen är missnöjd, men förutom lite ont i magen så har hon varit väldigt enkel att tillfredsställa. Hon är liksom rätt nöjd av sig. 
 




Mycket berg-och-dalbana har det varit med alla känslor. Jag har skrattat och gråtit om vartannat och samtidigt svämmat över av kärlek till den där lilla varelsen! Det är galet hur man kan älska någon man känt så kort tid, så ofattbart mycket. Jag kan nu se fram emot ett liv där jag inte kommer gör annat än oroa mig  för att något ska hända henne. ;) 





Senaste dagarna har jag legat i influensa, vilket inte var så kul med en nyfödd! 40 C i temp, svettningar och frossa om vartannat och värk i hela kroppen - då vill man ju bara vila och vara ifred, inte ha en bebis klistrad vid bröstet 24/7! Men vi överlevde den pärsen också - trots lite oro för infektion i livmodern som förlossningen nämnde när vi ringde. 

Igår var vi på BVC för första gången och vi hade en annan sköterska än den vid hembesöket eftersom de hade lite stressigt för tillfället. Det visade sig att det var min gamla BVC-sköterska som jag hade i Svedala, haha. Inte illa för mor och dotter att få samma sköterska :P

I alla fall så vägde lilltjejen hela 3455 gram igår och var 50,8 cm lång!! Hallå, hur snabbt går det egentligen?? 
(Födelsevikt: 3205 g, utskrivningsvikt: 3045 g och längd vid födsel: 48 cm)

Som tur är, går det på andra hållet för mamma! Jag har tack och lov gått ner hela 12 kg (hälften av vad jag gick upp) utan någon ansträngning. Jag ammar och har gått lite lugna, korta promenader bara. Längtar tills jag kan börja träna och röra mig ännu mer! 



 

Kommentera här: