Hjältehund och blogghaveri

Som en del av er märkt - och hört av sig till mig om - så har bloggen legat nere i veckan. Jag skulle kunna skylla på tekniska fel, men det var faktiskt så att jag glömt att förnya domännamnet. Ooops! Nu är i alla fall fakturan betald och det går att läsa på bloggen igen! :) 
 
Och jag måste ju bara berätta om min hjältehund Doris. I onsdags var Anton iväg på kalas, bara ett par minuter hemifrån. Han hade med sig Samaya tills hon tröttnade och gick sedan hem och lämnade henne hos mig. Vid ca 20.30 tog han bilen tillbaka till kalaset och jag la mig i sängen för att amma Samaya. 
 
Ca kl. 20.45 så hör jag plötsligt ett ljud. Vi har en ytterdörr precis mittemot sovrumsdörren, och en längst bort i andra änden av huset och båda var olåsta eftersom Anton gick in genom den ena och ut genom den andra - vi låser i princip aldrig när vi är hemma. I samma ögonblick som jag hör ljudet så flyger Doris upp ur sängen, vrålskäller med en skärpa jag inte är van vid att höra, och rusar iväg mot köket/hallen. Då hör jag snabba fotsteg och sen hur ytterdörren slår igen med en smäll, och Doris som står kvar och morrar. Herregud vad rädd jag var! Någon var inne i vårt hus! Jag låg kvar i sängen, helt blickstilla och fick upp telefonen och ringde Anton som kom hem på säkert under en minut och när han var hemma igen så kom tårarna och paniken. Vem var det? Vad ville de/den? Vad hade hänt om de/den hade öppnat ytterdörren som nästan leder rakt in i sovrummet där vi var? Vad hade hänt med mig, med Samaya? Ja ni förstår tankarna. 
 
Anton letade igenom varenda byggnad på gården och jag släppte ut Doris i trädgården - hon sprang rakt till grinden och nosade frenetiskt på marken. Vi har många fönster ut mot trädgården men nedrullat i sovrummet och det var helt nedsläckt i huset förutom två smålampor. Så om någon har gått runt och tittat in så såg det nog ganska tomt ut. Vi ringde såklart polisen också men de kunde inte göra något eftersom vi inte sett någon och det inte var något stulet. 
 
Så ja. Kontentan av det hela är att Doris är en hjälte och att det kommer dröja länge innan jag vågar vara ensam hemma på kvällen igen! Vi ska även skaffa rörelseaktiverad belysning på gårdsplanen och ev. börja kika på larm och liknande. 
Så fruktansvärt obehagligt att någon varit inne i vårt hem! Hemmet som är ens "safe spot". Där man har all sin trygghet. 
 
Men tänk om vi inte hade haft Doris. Vad hade hänt då? Älskade, älskade hund vad jag är glad att hon både kan låta och se ut som ett monster! <3
 


 

Kommentarer:

1 Anonym:

Usch vad obehagligt. Vi är också dåliga på att låsa hos oss när vi är hemma, men våra hundar låter heller ingen gå obemärkt förbi. Däremot är vi otroligt noga med att låsa och larma när vi åker hemifrån, särskilt om töserna ska vara själva nån timme eller så. Vi har ställt in rörelsesensorerna så att töserna och katterna kan röra sig fritt i huset, men kommer det in nån större så går larmet. Vi har även brandlarm kopplat till hemlarmet ifall det skulle börja brinna så startar kamerorna och larmoperatören kan bedöma skaderisken direkt och skicka ut räddningstjänsten. Vårt hus är byggt på 30-talet så det känns tryggt att ha brandlarmet också.
//Jennie

Svar: Låter som en bra lösning med larmet - låter tryggt!
Vi får nog fundera på något liknande och börja låsa även när vi är hemma!
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: