Nu får man vakta sin tunga...

Handen på hjärtat - alla ni som har eller har haft en valp, har ni aldrig någonsin tyckt att det var ens liiite jobbigt? Eller för den sakens skull ni som haft/har omplaceringshundar/vuxna hundar.

Att skaffa Harry var mitt beslut. Jag ville ha valp. Precis som att jag valde att behålla Samaya i magen och bli mamma för resten av livet.

Trots att jag valt detta så händer det att jag gnäller. Jag gnäller för att Samaya inte sover och jag håller på att gå under av sömnbrist. Jag gnäller för att Harry idag har sprungit IN från trädgården för att bajsa i köket TRE gånger. Jag gnäller för att Doris skriker och river halva huset när grannens bil kör förbi. Men jag älskar dem alla tre av hela mitt hjärta - och jag skulle inte välja bort någon av dem.

Med Doris och Samaya verkar det "accepterat" att gnälla ibland. Men sedan jag skaffade Harry är det helt andra visor. Nu får jag vakta min tunga eftersom folk i min omgivning snabbt kontrar med "vad var det jag sa, det är för mycket jobb med en valp när man har en bebis", eller "klaga inte, du valde själv att skaffa honom".

Och tro mig, det är inte så att jag klagar konstant. Jag tycker inte det är så jobbigt att ha valp. Visst, han måste passas hela tiden så man hinner ut med honom och så han inte biter på något. Det ska torkas bajs och pillas ut skit ur munnen osv. Men för övrigt så har vi det rätt mysigt.
Jag är inte en person som försöker visa upp ett perfekt liv som inte existerar. Allt är inte rosa puttinuttfluff hela tiden och jag väljer att dela med mig av både det positiva och negativa - i verkligheten och här på bloggen. Och självklart blir jag less ibland. Less på alla måsten och allt som ska hinnas med, less på att aldrig få vara ensam utan att passa barn och hundar - vem blir inte det?

Varför skulle man inte få gnälla av sig ibland bara för att man själv gjort ett val? Det är ju inte logiskt. Men då skulle det alltså även gälla om:

- Man valt att gå en utbildning och klagar på att man har en jobbig inlämningsuppgift

- Man har valt ett yrke med mycket stress

- Man har köpt ett hus som måste renoveras

- Man har på sig alldeles för höga klackar och får ont i fötterna

- Osv. osv.

Det mesta vi gör i livet gör vi faktiskt av fri vilja, men det innebär inte att man inte får klaga då och då.

Jag ÄLSKAR min unge men jag älskar inte alltid att vara mamma. Jag ÄLSKAR mina hundar men ibland önskar jag bara att de kunde ligga tysta och stilla i 24 timmar så jag slapp göra något med dem. Det var mitt eget val att skaffa dem allihopa och jag skulle aldrig byta ut dem - herregud, jag har väl valt att bo med Anton men visst gnäller jag på att han inte plockar undan efter sig/inte passar tider osv. Inte är det någon som säger "ja du borde nog ha gjort abort om det är så jobbigt med barn", eller "du borde nog göra dig av med Anton och träffa någon mer ordningsam". VARFÖR är det då okej att säga att jag inte skulle ha skaffat Harry?

Så... Handen på hjärtat - har ni aldrig klagat på att ni måste ut med hunden när ni har 40C i feber eller det är snöstorm? Är det rosa puttinuttfluff 24/7 med era hundar? Har ni aldrig tänkt "fasen vad skönt om jag bara kunde få somna på soffan ifred utan att behöva gå upp och ta ut hunden"? Och har ni aldrig önskat att en valp blev rumsren på typ några dagar istället för några månader?

Om det är så att ni aldrig, inte en enda gång har känt såhär - ja då avundas jag er. Lär mig era knep för att alltid vara på topp! Men till er som någon gång känt så - I feel ya! Man måste inte älska att träna hund 365 dagar om året!

Puss!

Doris <3
Harry <3

Kommentarer:

1 Eva H:

Den som säger sig inte känna igen sig alls ljuger garanterat!
Det är SKITjobbigt med valp många ggr!!! Jag glömmer nog aldrig när jag hade supersöta lille Kasper. 3 färgad amris med "björnligemask" runt ögonen. Charmade alla. Smart/rent löjligt intelligent. Rolig. Gick suveränt bra ihop med de 2 äldre. Men han hade också tillnamnen "Korkodilen", "vandrande hålslaget", "päslklädda flismaskinen/papperstuggen"...
ALLA beklagade när han växte o sa saker som "Det ÄR ju så mycket gulligare när de är små!" o fick mitt eviga svar att "Nej! Jag längtar otroligt tills han blir vuxen o går att tala mer med!".
Gissa om jag fick konstiga blickar....
(Vad gäller rumsrenhet kan jag berätta han glatt skuttade runt på uteplatsen för att sedan gå in o kissa på en wetbed i köket..... Länge....)

Svar: Haha, oj vilken igenkänning! Och visst är valpar gulliga men det är ju såå skönt när de växer upp och går att "resonera" med ;)
Ångrar inte en sekund att vi skaffade Harry men jäklar vad han gör mig grågårig vissa dagar, haha!
Roxanne Munoz-Rytting

2 NastiSamoyed:

Det är underbart med valp/hund! Men visst måste man få klaga! Jag har valt att skaffa hund, men jag har inte valt att hon ska bita sönder mina lakan. Jag har valt att ha sambo, men inte tusan har jag valt att han ska spela så mycket dataspel (hans stora intresse, som jag absolut accepterar och gillar, men ibland känns det för mycket).

Jag är sjukt valpsugen nu igen! För jag har ju lyckats glömma hur jobbigt det är, kissrundor hela dygnet, små vassa valptänder överallt, och allt annat som inte är så förtjusande.

Men klaga på! Klaga på bloggen, för dom flesta som läser känner nog igen sig. :)

Svar: Haha, nä man hinner ju glömma hur jobbigt det faktiskt är! Tur är väl det, annars hade man väl inte skaffat fler hundar ;)
Och även om man VET att vissa saker kommer vara jobbiga så måste man få gnälla av sig lite ibland - för att inte förlora förståndet helt! :P
Roxanne Munoz-Rytting

3 Nanna:

Har bara haft hund några månader men visst känner jag igen mig i det du skriver. Och jag har fem barn (FEM!!! liksom hur tänkte jag där? Jag gnäller verkligen också ibland.)

Och visst är det så att man vissa dagar skulle vilja krypa ner i en pappkartong och klippa centimeterstora rutor av ett papper som ren rekreation...eller flytta till Sibirien... Samtidigt älskar man dom allihop. Det är som om man fått ett mycket vidare, bredare och djupare omfång av sitt känsloliv med barnen och husdjuren. Fortsätt du bara att dela med dig det skadar inte med lite av varje, både positivt och negativt.

Om du vill känna igen dig lite som småbarns förälder kan jag tipsa om en blogg som heter "Hej hej vardag" , bästa någonsin.

Svar: Haha, jag skulle också vilja ha "många" (fler än två) barn men det får nog vänta tills jag hunnit glömma bort Samayas sömnproblem :P Tack för bloggtips!

Jag tror att det är sunt att älska så det kan ju aldrig vara fel att ha många i sitt liv att älska - både två- och fyrbenta! Men visst, ibland vill man ju bara stänga in sig på toa och sitta och vagga i ett hörn en stund :P
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: