Årssummering och nyårslöften

Varje år brukar jag göra en liten sammanfattning av året, skriva ner mina nyårslöften och även checka av hur det gått med förra årets löften. I år kör jag ingen storslagen variant med utvalda bilder och texter för varje månad utan jag kör en snabbvariant: 

 
Negativa saker med år 2016
o Det har på många sätt varit ett sorgens år. Både två- och fyrbenta har lämnat oss och emellanåt känner jag mig alldeles tom... den senaste var min fina gammelmormor som gick bort den 10 november, 95 år gammal. Den första var älskade Max som fick somna in den 12 januari, nästan 11 år gammal. Jag kan inte förstå att det snart har gått ett helt år sedan dess... ett helt år utan min allra bästa vän... 
 
o Jag har varit sjukskriven en hel del. Kroppen sa helt enkelt stopp. Igen. 
 
o Jag har fått ställa in det mesta som jag planerat. Utbildning i Sulviken, konserter osv. 
 
o Det har varit många turer med Samaya pga. hennes dåliga sömn och tillväxt. Såklart har det kommit mycket oro ur det här. 
 
Positiva saker med år 2016
o Jag har fått spendera ett helt år tillsammans med Samaya. Ett helt, långt år med min fantastiska dotter! I början av året var hon fortfarande ett litet knyte som mest sov, åt och bajsade. Nu är hon ett barn som dagligen snackar hål i huvudet på oss, leker, pussar hundarna godmorgon varje dag och precis har tagit sina första steg! 
 
o Harry flyttade in, Doris blev gladare och familjen känns med två hundar lite mer komplett igen.  
 
o Doris har opererats tre gånger varav ena gången plockades hela mjälten ut. Trots detta är hon vid gott mod och jag är så tacksam över alla svårigheter vi tagit oss igenom!
 
o Jag har rensat massor. Ut med onödiga prylar, kläder och möbler. Vi har skänkt, sålt och slängt i mängder. Visst är det en hel del kvar men med tanke på att jag har lite tendenser till hoarding-light så är jag väldigt nöjd! 
 
Så... nådde jag mina mål då? Nja... det vill jag nog inte påstå att jag gjorde! 
 
I korta drag hade jag följande mål: 
o Gå ner alla gravidkilon plus lite till
Japp, det här målet är nått! Gick dock ner mer än jag faktiskt ville och det beror på stress samt ingen energi till att äta. Så det är både positivt och negativt. 
 
o Börja träna och få en starkare kropp igen
HAHAHA - I wish! Har inte funnits varken en sekund över, eller ork till att träna. Promenader med hundarna blir det såklart. Men träning - nej. 
 
o Äta bättre, nyttigare, mer regelbundet
Lite HAHAHA på denna också faktiskt. Har nog, om möjligt, ätit ännu sämre under 2016 än 2015. Skärpning!
 
o Fatta ett beslut om företagets framtid
Jag velar fortfarande. Ett tag hade jag bestämt mig för att satsa men sedan blev jag sjukskriven. Igen. Still don't know what to do. Älskar mitt företag, älskar att träna hund, men jag vet inte vad jag orkar med. Vi får se helt enkelt...
 
o Mer häst
MINDRE häst har det blivit i år. Trist! 
 
o En kurs med varje hund samt träna mot ett mål
Max gick bort och hann aldrig gå någon kurs år 2016... Med Doris har det inte funnits tid eller ekonomi till det med tanke på alla hennes veterinärbesök och återhämtningsperioder efteråt. Dock så blev det ju en valpkurs med Harry. Tyvärr när jag var riktigt nere på botten, men lyckades ändå släpa mig dit och göra något vettigt av det. Viktigt med valpkurs!
 
Läs hela inlägget om mina mål för 2016, här. 
 
Så... vad är mina mål för 2017? Egentligen vill jag knappt ens tänka på det eftersom jag har misslyckats rätt rejält de senaste åren. Men jag försöker att tänka positivt ändå! Dock är flera mål samma som tidigare eftersom jag fortfarande eftersträvar dem. Såå... here we go: 
 
Äta bättre, mer regelbundet osv. osv. Tror ni att jag lyckas? 
Gå en kurs var med hundarna
Lägga krut på "hälsa-fint-träning" för Harrys del
o Få igång ett sparande för oförutsedda utgifter
Avsluta draghundsinstruktörsutbildningen i Sulviken
Inte shoppa en massa onödigt hela tiden - så jag har idiotshoppat fram tills idag istället, hahaha
Ta tag i mitt mående och få hjälp. Riktig hjälp
 
Vad är dina mål/nyårslöften? Brukar du hålla dem? 
 
 
 
 

Nyårsafton - En skräckupplevelse?

Jag tänkte, som så många andra, skriva några rader om nyårsafton. I veckor har jag suttit och förfasat mig över kommentarer och åsikter på diverse Facebook-sidor och liknande. 
Faktiskt så trodde jag att hundägare (och andra djurägare) stod enade i detta, men icke! 
 
Det finns alltså på riktigt hundägare som skriver "det är väl bara att träna sin hund, hur svårt kan det vara?" eller "mina hundar har aldrig reagerat så det måste vara ni med rädda hundar som gjort fel"
Har man de här åsikterna så har man, enligt mig, ingen som helst kunskap om hundars beteende. Inte heller någon förståelse för att individer reagerar olika eller har upplevt olika saker. 
 
Visst finns det de som har "gjort fel". Misstag jag upplever är vanliga är att antingen överträna eller att helt sonika ta med sig sin valp/hund ut på nyårsafton så den ska "vänja sig. 
 
1. För mycket ljudträning kan skapa sensitisering = att hunden blir MER känslig för ljud
Tanken är god med alla dessa cd-skivor med fyrverkeriljud, ljudklipp på YouTube osv. Men det gäller att inte överträna! Ljudträning är viktigt men ska ske med måtta. 
 
2. INGEN hund ska vara ute på tolvslaget, nyårsafton! INGEN!
Det finns en uppfattning om att hunden bara behöver "vänja sig". Men faktum är att vilken hund som helst kan bli ljudkänslig när som helst. Det spelar ingen roll om den aldrig har reagerat innan - plötsligt kan den göra det. Och att ta ut sin hund när det smäller som värst kan vara mycket skadligt, både för hörseln och för psyket. Ibland hör jag "men min hund tycker det är roligt och vill jaga fyrverkerierna", medan jag ser en sönderstressad hund som går till anfall (försvar) mot de där fruktansvärda sakerna. Och det är inte okej!
Vi har även fenomenet "inlärd hjälplöshet" som kort sagt innebär att hunden ger upp. Den kan verka till synes oberörd, men egentligen är den så rädd och hjälplös att den bara stängt ner - detta är vanligt förekommande och ska inte misstolkas för en lugn, orädd hund. Håll hunden INNE på tolvslaget! 
 
Sen finns det de som aldrig gjort "fel". Som gjort allt "rätt" enligt konstens alla regler. Men det kan ändå bli fel. Hunden kan ha en dålig dag, vara orolig/stressad av helt andra händelser, bli skrämd av plötsliga smällar osv. Min lille Max var aldrig ljudrädd. Han kunde inte bry sig mindre om åska, skott eller fyrverkerier. Men en kväll sov vi med sovrumsfönstret öppet när det plötsligt brakade loss i världens åskoväder. Ni vet de där knallarna som låter som att hela huset rasar. Jag flög upp ur sängen och skrek i ren reflex av att bli väckt på det sättet. Max reagerade på min reaktion och efter det var han orolig vid åska. Där ser man ett exempel på hur lätt en hund kan få en negativ upplevelse som sitter i länge efteråt. 
Vår Yaq som pga. fyrverkerier slet sig och blev påkörd, bara 8 månader gammal, hade inte heller reagerat på ljud innan. Men samma dag hade han fått en stöt av ett elstängsel vid en hästhage, och var generellt lite orolig. På kvällspromenaden smällde det plötsligt och nära och olyckan var ett faktum. Han blev panikslagen, slet sig och överlevde inte. 
 
Att hundar "lever i nuet" är en myt. Det är en stor, fet myt. Hundars nervsystem, hormoner och andra kroppsliga funktioner fungerar precis som våra. De kan ha hormonobalanser, överbelastade nervsystem, drabbas av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) osv. Självklart bär de med sig obehagliga händelser, både i kropp och själ! 
 
Det är mycket olyckligt att så få förstår, eller bryr sig om, hur mycket skada fyrverkerierna gör. Och det är extremt beklagligt att även andra hundägare lättvindigt avfärdar de med rädda hundar med att de "inte har tränat tillräckligt". Jag tycker faktiskt att det är riktigt skrämmande! 
 
Om vi bortser från hundarna så har vi katter, hästar, kor och andra sällskapsdjur som blir vettskrämda. Vi har alla vilda djur, många barn, personer med trauman bakom sig osv. Det blir en massa nedskräpning, risk för skador både vid smällandet samt efteråt då det kan ligga kvar pjäser som inte smällt av. Hur kan någon rättfärdiga allt det här? Och om vi nu tvunget ska smälla - varför inte hålla det till tolvslaget? Då är alla (utom de vilda djuren) förberedda och kan värja sig på olika sätt. 
 
Nä, hemma hos oss blir det (som vanligt) ett fyrverkerifritt nyår! Visst smäller grannarna, men vill någon av våra gäster göra det så får de helt enkelt knalla iväg bort till resten av husen, Från vår gårdsplan skjuts det inte upp en endaste fyrverkeripjäs. 
 
 
HUR JAG FÖRBEREDER MINA HUNDAR INFÖR NYÅRSAFTON
Det är Harrys första nyår och min plan är att göra precis likadant med honom som jag gör med hundarna varje år. Undantaget är att jag hade planerat att ge honom Zylkène bara för att boosta honom lite extra men jag glömde såklart bort att beställa det. Attans! Som tur är så har jag valeriana hemma så han ska få en liten slurk några timmar innan det börjar smälla. 
 
1. Välrastade och trötta
Det här börjar jag med redan idag. Jag vill gärna trötta ut dem "så mycket det går", utan att överanstränga dem såklart. Så idag blev det, förutom bus, varsin stund trickträning inne och sedan en riktig långrunda med massor av aktivitet. Vi gick off-road i skogen och jag stannade på olika "stationer" och gjorde diverse aktiviteter. Till exempel: Godissök, dogparkour, backträning, springa, gå långsamt, sitta och stanna kvar, godisträd, gå slalom, nosa på rådjurens/vildsvinens matplats osv. När vi kom hem så gick vi inte in direkt utan de fick ett litet godissök till på träningsplanen där de inte varit på länge. 
 
Imorgon kommer jag aktivera dem på liknande sätt för att se till så de är riktigt trötta i både kropp och knopp! 
 
2. Tuggben, kojor och radio
Jag ställer in hundarnas burar i Samayas sovrum (vårt gamla) där det brukar låta minst och de känner sig trygga. Jag drar ner rullgardinerna, hänger filtar för fönstren och ställer in deras burar som är övertäckta på alla sidor utom ingången (ifall de vill gå in och gömma sig). Sätter på radion på låg volym och ger dem varsitt riktigt gott tuggben eller en fryst Kong med något smarrigt i! Där får de sen ligga tills det värsta har lagt sig. Max & Doris har aldrig varit ljudrädda men jag har alltid gjort såhär ändå och nu blir det ju istället Doris & Harry. Jag hoppas att Doris coolhet omkring det hela, smittar av sig på Harry - som än så länge inte visat något tecken alls på att reagera på ljud. Min policy är också att aldrig lämna hundarna ensamma på nyårsafton ifall de skulle bli rädda. De senaste åren med Max & Doris har jag gått lite ut och in. Vi brukar bada badtunna på tolvslaget men jag har gått ut och snackat lite, gått in och kollat hundarna, gått ut igen osv. I år kommer jag att ligga i sängen hos dem hela tiden eftersom det är Harrys första nyår. 
 
Här kan du läsa en mer ingående artikel: Undvik olyckor på nyårsafton
 
Jag har blivit kallad tramsig, överbeskyddande och liknande saker. Men jag tar hellre det säkra före det osäkra och gör vad jag kan för att minimera risken att mina hundar blir skrämda. 
 
Och glöm inte: Nu är det för sent att träna! Det handlar bara om att hantera.
Så fort de eventuella sviterna efter nyårsafton lagt sig, ja då är det däremot läge att börja träna. Vänta inte tills december nästa år! 
 
Lycka till och ta hand om era hundar <3
 
 
Mys och bus <3
 
 
Blev inte så många foton på vår promenad - jag var alldeles för upptagen med att aktivera hundarna!
 
Ett godissök
 
Stöd Smällarupproret du också!
 

Årets julfotografering

Idag var det då dags för årets julfotografering. Jag har väntat på en dag med liiiite sol för att få lite bättre ljus inomhus... men den dagen kunde jag ju vänta på tills julen var över! Så idag blev det. 
 
Doris är rutinerad när det kommer till att bli utspökad, uppställd och fotograferad. Harry och Samaya är det värre med... Harry har fått träna på att ha huvudbonad och på att sitta still - inte så lätt när man är en galen unghund, haha! 
 
Rutinerad Doris!
 
Träning med Harry :P
 
När jag sa till Anton att det var dags för julkort så svarade han "neeej, jag vill inte vara hemma!", hahaha! Han vet att det inte är så lätt att få till bilderna alltid och hade nog helst sluppit agera distraktion. 
 
Ljuset var som sagt inte det bästa och hade jag fått bestämma så hade vi nog hållt på en bra stund till för att verkligen få till det. Men med tanke på hur GRYMT duktiga alla tre var så kändes det dumt att utmana ödet. Så jag gick loss med kameran i ca 2x2 minuter och sen var det godisregn för hundarna och en liten klapp från tomten åt Samaya <3 
 
Här har ni resultatet: 
 
Världens sötaste nissar <3
 
Sen tyckte Harry att det var dags för godis xD
 
Mammas fina <3
 
Doris bara vaaa, är vi klara redan?? så jag fick ta ett par bilder till på henne ;)