Du är min bästa vän - och du ska dö

För ett år sedan hade jag två papegojor och två hundar. Mamma hade en katt och en hund. Inom kort finns bara en av alla dessa 6 djur, kvar hos oss...
 
Jag har nu hämtat hem Max från Djursjukhuset. Egentligen bara för att skämma bort honom lite och samla styrka för att ringa Samtalet. Det där jag ska betala någon för att döda min bästa vän. 
 
Jag tittar på hgonom nu. Tittar in i hans vackra ögon och tänker "Du ska dö. Du ska dö och det är jag som ska bestämma när." Jag önskar inte min värsta fiende att må som jag mår just nu. 
 
Vi bestämde oss för att göra en CT på honom, även fast försäkringen inte täckte allt. Den visade att han har en tumör i hela högra sidan av huvudet. I nosen, upp bakom ögat och in i skelettet. En neoplastisk förändring. Självklart obotligt. 
 
Jag orkar inte berätta mer än så nu, orkar inte ens skriva. Max mår bra. Jag tror inte han har ont och det trodde inte veterinären heller. Han är pigg och glad och sprallig som vanligt. Det känns förjävligt! Det känns förjävligt att en så glad hund ska dö. 
 
Men jag har inget val. Det måste ske, och det måste ske snart. Han kan börja blöda igen vilken sekund som helst. Jag är livrädd för att gå och lägga mig eftersom jag är rädd att vakna av att han blöder igen. I så fall tar det slut på ett helt annat sätt... 
 
Nu har vi honom till låns. Jag ska samla all kraft jag har kvar för att ringa Samtalet. Under tiden får han frossa i morötter och torkad lever, medan jag borrar näsan djupt in i hans lurviga vinterpäls. 
 
 
Du är min bästa vän. Och jag ska bestämma när du ska dö. 
 
 

Kommentarer:

1 Sara:

Åh, älskade du. Jag berklagar verkligen. All styrka till er ❤

Svar: Tack 😔💕
Roxanne Munoz-Rytting

2 Sofia:

Beklagar. Så tråkigt med en sån diagnos. Men du vet säkert att du gör det bästa för honom. Jag tror han också vet det.
/Sofia www.echosierra.se

Svar: Tack. Ja man måste ju tänka att det är för hans bästa, annars går man under :(
Roxanne Munoz-Rytting

3 Anna:

Jag ryser i hela kroppen när jag läser, så ledsen för din skull. <3

Svar: :'( <3
Roxanne Munoz-Rytting

4 Emma :

Skickar styrkekramar :'( Man kan aldrig förbereda sig på den smärta det innebär Tt släppa taget om sin trogna vän. Men det tillhör tyvär en del av livet. Han kommer aldrig vara borta. Han har påverkat dig och ditt liv och kommer fortsätta göra det resten av ditt liv. Du har chansen att ge honom ett värdigt avslut utan smärta och lidande och istället mycket kärlek. Ta till vara på det, det är ju tyvärr inte självklart :( tänker på er! <3

Svar: Tack <3
Ja jag försöker att tänka att han är priviligerad som slipper lida, men jag lider desto mer :'(
Roxanne Munoz-Rytting

5 Västra Svenstorp :

Usch vad hemskt, jag beklagar verkligen. Den dagen våra fyrbenta vänner ska lämna oss fasar vi alla för 😔

Svar: Det är det absolut värsta som finns... Emellanåt undrar man om det är värt det - men det är det såklart!
Roxanne Munoz-Rytting

6 Zara:

Stor stor jätte kram <3 och massa styrka <3

Svar: Tack <3
Roxanne Munoz-Rytting

7 Anonym:

Usch vad jag lider med er. Kram.

Svar: :(
Kram
Roxanne Munoz-Rytting

8 Zenitha Nordqvist:

Fy så jobbigt! Men du ska inte tänka så. Du ska tänka att det är du, och BARA du, som kan bestämma att låta han springa vidare innan han börjar få ont eller lida. Det är ju hemskt att en hund som inte visar tecken på att må dåligt ska få lämna jordelivet men samtidigt kan det ju vara så mycket bättre för honom, och för dig att han får göra det innan han börjar må dåligt. Hur jobbigt det än är. Det kommer ju vara skitjobbigt, rent ut sagt för jävligt, en tid men sen kommer det nog kännas bättre.

Max har haft ett kanonbra liv tillsammans med dig. Skäm bort han rejält och njut av tiden ni har med varandra nu. Han kommer nog fortsätta springa runt på gården tillsammans med er, även om ni inte ser honom.

Vet inte om jag bidragit med någon tröst men.. jag beklagar verkligen verkligen verkligen! <3

Svar: Tack för din fina kommentar <3
Jag vet ju att det är rätt beslut men emellanåt så önskar jag nästan att han mådde lite dåligt - det hade på nåt vis gjort det lite lättare. Men det måste ske, det är inte rätt mot varken honom eller oss andra, att behöva vakna upp till blodbad och åka in akut...

Försöker tänka att på det här viset har jag en chans att ge honom ett fint avslut istället för ett hastigt i panik.

<3
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: