Inlagd på Djursjukhuset

Jag har skrivit innan om Max och hans fnysningar, om att de tog biopsi från nosen och om hur han började blöda på natten så vi fick åka in akut. 

Han har sedan dess gått på hög dos kortison varje dag och han har knappt fnyst en enda gång. Så nu mellan jul och nyår började han blöda lite. Bara lite (jämfört med innan) och det gick lätt att stoppa. Tänkt ringa veterinären ett par gånger men vi skulle ändå höras på måndag för att diskutera hans medicin, så jag har avvaktat. 

Strax efter 03 inatt så vaknade jag av att Max fnös och jag sträckte ut handen för att lugna honom. Kände hur den blev helt varm och blöt och när jag tände så var det blod överallt! Blod i hela sängen, blod i hela Max ansikte, blod på tassarna. 

Fick upp Anton och han försökte stoppa det men det bara rann ur nosen, alltså inte droppade utan rann! Insåg att det inte skulle gå så lätt att stoppa så jag försökte kravla mig upp ur sängen utan att väcka Samaya och ringde till Djursjukhuset.

Lyckades inte stoppa blodet, men i alla fall minska flödet (det störtrann ut nosen plus att han hade så mycket i munnen att det rann ur mungipan) så att det bara droppade. Snabbt in i bilen och körde så snabbt jag vågade, i snön! Väl inne på Djursjukhuset började det störtblöda igen medan vi väntade på rummet. 
Blod ser ju alltid mer ut än vad det ofta är, men jag känner mig ganska kvalificerad att avgöra och det var mycket blod! 

Stackars, stackars älskade Max, så ont det gör i hjärtat att se honom så! Pratade med veterinären och vi bestämde att han skulle bli inlagd. Han hade antydan till bleka slemhinnor och de ville ha koll på honom och såklart försöka stoppa blödningen.

Känslan att åka hem utan honom... Och blicken han gav mig när jag åkte. Fy fan säger jag bara! Fy fan! Det borde ingen behöva uppleva... 
Max är ju dessutom ohälsosamt beroende av mig sedan innan och det var helt fruktansvärt att behöva lämna kvar honom. Jag är i alla fall tacksam att det var så nära morgonen. Så många hundar jag tagit emot och skrivit in när jag jobbade där - men det är första gången jav måste lämna kvar en hund själv... 

Planen är att jag ska kolla med försäkringen vad de ersätter. De vill bland annat göra en CT på honom och med inskrivning, blodprover och annat så lär det kosta en del. Jag är ganska säker på att pengarna som finns kvar på försäkringen, inte täcker, men frågan är ju ens om de ersätter det. Vet att de brukar vara restriktiva med ex. CT... 
Max har haft högsta försäkringsbeloppet alltid, men tyvärr så sjunker det ju med åldern (medan premien höjs) så där är inte mycket kvar att ta av. 

Kan säga att klumpen i magen just nu är ENORM. Hur har Max det? När kommer de ringa upp? Kommer försäkringen täcka? Hur ska jag få ihop pengarna som fattas? Vad kommer de att hitta vid undersökningarna? 

Sitter som på nålar och väntar på att kunna ringa försäkringsbolaget kl. 8.15 och väntar bara på ett samtal från Djursjukhuset... Att då dessutom behöva ta hand om en snorig bebis som behöver ammas och vill ha närhet... Jobbigt när man helst av allt bara vill vara ensam och tillåta sig själv att panikgråta. 

Håll tummar och tassar för att jag snart kommer ha en frisk, pigg och glad Max igen! <3

Min älskade, älskade gammelman. Prins Asken Karlsson. Maxeman. Asseda. Masken.
Du måste bli frisk! Måste! 



Varning för ev. obehaglig bild längre ner






En av pölarna, ca 2 dm i diameter och bara en av många. Så mycket att lakanet inte ens kunde suga upp det. 




Kommentarer:

1 Frida:

Nämen stackars liten :(
Håller tummarna för att han blir bättre snart!

Svar: Tack! Det hoppas jag också :(
Roxanne Munoz-Rytting

2 Eva H:

Vi håller tummar, tår o 12 tassar! Och ber en bön.
Lille sötegubben!

Svar: Tack Eva! <3
Roxanne Munoz-Rytting

3 Erika:

Men nej stackaren. :(
Hoppas verkligen han blir bättre snart.

Svar: Tack
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: