Adopt don't shop?

När jag skriver detta inlägg har jag frasen "hellre förekomma än förekommas" i bakhuvudet... Igår gick jag ut med att vi ska bli med valp och redan idag hör jag hur det surrar hos en del.

Jag har SÅ många "adopt don't shop-vänner" så absolut ingen behöver ta åt sig personligt av det här inlägget!

"Adopt don't shop" innebär alltså att man ska adoptera hemlösa hundar istället för att köpa valp från uppfödare. Jag tycker tanken är jättegod och det är absolut bra om vi kan ge befintliga hundar ett hem innan vi avlar fram nya. MEN...

1. Det passar långt ifrån alla att "adoptera". Jag har än så länge inte träffat en enda 100% problemfri omplaceringshund och det är absolut inte alla som har kunskap att ta hem en hund med diverse problembeteenden.

2. Jag spyr på "no kill shelters". Detta är alltså djurhem med en "no kill" policy. Tanken är fin men jag har sett MÅNGA djur från dessa shelter som hade mått bättre om de fick somna in. Det låter hårt men vissa individer är helt enkelt för skadade och rehabiliteringen är för lång/svår för att det ska kunna rättfärdigas - tycker jag. Jag har dock inte alltid tyckt såhär men med åren har jag insett att ett djur inte är lyckligt bara för att det får leva, det krävs mer än att hjärtat slår för att ha en bra livskvalitet.

3. Hälsoaspekten. Många rescue hundar är blandraser, gatuhundar, vanvårdade hundar osv. Man har sällan en aning om deras ursprung, föräldrars hälsostatus, tidigare skador osv. Jag menar inte att en hund inte är värd att leva för att man inte vet vem dess föräldrar är, men JAG personligen känner inte att jag har råd med ett "wild card" till. Alla hundar kan bli sjuka men genom en valp med kontrollerad stam är risken i alla fall något mindre. Det kan dessutom vara svårare att försäkra en äldre hund och man får reservationer i försäkringen (inget försäkringsbolag täcker dåliga leder på Doris och det är naturligtvis precis vad hon lider av och som ruinerar mig).

4. Mentaliteten. Detta hänger ihop lite med punkt 1. En stor del av alla rescue dogs har genomgått någon form av trauma och om inte annat så har deras trygghet tagits ifrån dem när de flyttat. De kräver helt enkelt ganska mycket av sin ägare.

Jag har redan gjort det där. Jag har haft omplaceringshundar. Jag har kämpat med deras problem och lagt massa tid och tålamod på träningen. Nu känner jag att jag vill ha en valp som jag kan få vara med och forma från början. Där jag kan prioritera vad som är viktigt i vår familj och lägga fokus på det. En liten valp som jag får följa från första början och där jag valt en passande uppfödare.

Som det är nu så finns det inte en chans att jag skulle ta en omplacering. Varken en unghund eller en vuxen hund hade känts lämplig att ta hem till Doris. Jag är fullt medveten om Doris problematik och att addera en vuxen hund med okänd problematik, vore att begå ett stort misstag. Jag funderade på det först, men insåg att jag verkligen skulle skjuta mig själv i foten.

En valp är lättare att introducera, den är problemfri och Doris kommer att acceptera den lättare. Jag har valt individ utifrån egenskaper jag tror passar i vår familj och som kompletterar Doris. Med en äldre hund hade valen varit betydligt mer begränsade.

Så snälla vänner - jag förstår och respekterar er. Jag beundrar er som orkar kämpa och jag lovar att jag står på er (och djurens) sida. Men att adoptera passar inte alla, och det passar inte oss i den situationen vi är i nu med en bebis och en Doris. Kanske blir det en omplacering igen den dagen Doris inte finns mer... Vi får se helt enkelt!

Vad har du för argument för att adoptera/köpa valp?

 

Kommentarer:

1 Sofia :

Jag håller med dig. Det är inte helt okomplicerat att köpa en omplacering. Som du säger har inte alla kunskapen. Vi har en av varje. Båda är högt älskade men omplaceringar har större bekymmer. Han har ju ett bagage. Lika älskad för det.

Svar: Ja jag ångrar inte de omplaceringarna jag haft/har, en sekund. De är lika äldkade som vilken valp som helst.
Men som du skriver så får man ofta anpassa hela livet efter dem (i alla fall i början) och lägga tid på att träna på problemen. Nu längtar jag efter att få träna vad jag och valpen tycker är kul, istället för att bara kämpa med att få vardagen att funka.
Roxanne Munoz-Rytting

2 Nicole:

Jag tänker faktiskt precis som du i den frågan; det passar inte alla och är INTE så svartvitt som folk vill få det till att vara. Det är så många aspekter som liksom faller mellan stolarna när frågan inte diskuteras på ett djupare plan och jag tror att man gör sig själv en enorm otjänst (och hunden) om man inte verkligen har frågat sig själv vad det är man söker. För mig, som liksom du haft hund med svårigheter (där hela mitt liv anpassats efter det de första och jobbigaste tre åren) så är det inte så jäkla självklart längre att "adopt-dont shop" är den rätta vägen att gå och med tanke på hälsoaspekter etc så har jag istället valt att gå den vägen att jag väljer de uppfödare jag vill stödja. Jag väljer noga och medvetet, där hundarnas hälsa både fysiskt och mentalt är i fokus. Idag är det den rätta vägen att gå för MIG/oss. Att ta hem en hemlös hund är en väldigt nobel tanke, många hundar räddas (men jag håller med dig om att många kanske skulle må bättre av att inte vara kvar), men tyvärr tänker inte alla längre än så och det får långsiktigt sett konsekvenser som allting annat. Jag tror det är viktigt att vara medveten om alla dessa aspekter och att - även om man inte håller med - respektera andras val.

Lycka till med nykomlingen :)

Svar: Nä, ingenting är ju svart/vitt och som du skriver är det ju jätteviktigt att verkligen tänka efter. Jag kan absolut inte ta hem vilken hund som helst till Doris och bebis för jag kan inte riskera att något händer. Det vore inte rätt mot varken två- eller fyrbenta!
Roxanne Munoz-Rytting

3 Eva H:

När jag förhoppningsvis får råd med nästa är valp klart första tanke.
Jag har inget alls emot omplacering i allmänhet men ändå....
(Mina 2 senaste har varit 8 resp 7 mån. 1a var inte såld av uppf "bara" Nuvarande herr A kom åter uppf 6 mån gammal, med klara problem pga okunskap/ofostran.)
Jag är också faktiskt aningens tveksam till adoption utomlands ifrån. Hörde från en väldigt engagerad för ngt år sedan att stället hon hjälpt visat sig vara rena "fabriken" för adoptionsbara hundar. Undantag, det inser jag, men jag blir ändå tveksam gynna det. Hellre inom landet i så fall.
Vad jag tycker om 1150% "no kill" är inte tryckbart... En snäll dag säger jag att tänkt djurvänlighet ibland övergår i dess raka motsats :P

Svar: Haha, jag var på bra humör annars hade det nog blivit ett helt inlägg om bara "no kill" :P

Det är underbart och givande med omplaceringar men ibland passar det inte och då är det precis lika underbart med en valp :)
Roxanne Munoz-Rytting

4 Maria:

Jag vet precis vad du skriver om och jag tycker det är sorgligt att klimatet är så hårt i vissa kretsar. Om jag någon gång bestämmer mig för att köpa valp (mycket möjligt att jag gör det) är jag rädd för att berätta om det öppet. Det kommer att bli skitsnack bakom ryggen och ev kommer vissa personer att sluta prata med mig. Jättejobbigt att det ska vara så.

Däremot håller jag inte helt med om bilden du ger av omplacerings/rescuehundar. Det finns massor av adopterade hundar som är friska både mentalt och fysiskt. En omplacering kan mycket väl passa som förstagångshund, det kan t o m vara lättare att ta hand om en vuxen hund och slippa valptiden och unghundsfasoner. Adoptionshundar kommer i alla former, många av dem är traumatiserade och har hälsoproblem som du skriver, men det är orättvist att påstå att alla skulle ha det!

Men jag är glad att du lyfter fram detta med adoption vs valpköparen, ingen ska behöva känna sig dålig för att man väljer köpa valp istället för att adoptera. Hoppas du kan strunta i skitsnacket och njuta av nytillskottet fullt ut! Kram

Svar: Nej jag menar såklart inte att alla har det men faktiskt så har jag nog inte träffat en enda omplaceringshund som inte haft någon form av fysiskt och/eller mentalt problem. Det behöver ju inte vara jätteproblem som aggression eller liknande, men det kan vara något som anses problematiskt i den nya familjen. :)
Roxanne Munoz-Rytting

5 Dannielle:

Så jäkla bra skrivet och kan inte hålla med dig mer!

"Adopt - don't shop" är något som inte passar alla men stor eloge till den som känner att det är helt rätt.

Själv har jag haft min del av omplaceringar och ser nu fram emot att för första gången på snart 28 år skaffa mig en valp och få vara med från början och forma ett litet liv.

Svar: Ja visst är det så att för en del passar det perfekt och andra inte. Min upplevelse är också att många som haft ett antal omplaceringar sedan skaffar valp. För det är ju kanske också något man vill uppleva och som man kan lära sig av :)
Roxanne Munoz-Rytting

6 Anonym:

Har följt din blogg ett år nu tror jag, vill först bara säga att jag älskar den och hoppas du du fortsätter blogga :) Du verkar ju vara väletablerad hundtränare och har säkert massa hundmänniskor att hänga med så det är kanske ett dumt förslag, men jag bor i Lund med mina två mellanpudlar och tränar i bl.a. Lund och Eslövs brukshundsklubb. Vill Doris ha lite hundkontakt får ni gärna komma och träna en stund med oss, eller ta en skogspromenad. Ellis är en glad framåt men mjuk kille som gärna umgås med andra hundar, Tuva lite försiktig med nya

Svar: Hej! Vad kul att du gillar min blogg :D
Och vilket trevligt förslag! Jag ses mer än gärna och hänger lite med hundarna någon gång :)
Hör av dig till miromury@hotmail.com om du vill snacka mer!
Roxanne Munoz-Rytting

7 Anonym:

Jag håller helt med! En kompis har onplaceringshund, hon har jobbat otroligt mycket med honom o haft hinom sen han var ca 7 månader. Idag är han drygt 3 år och fortfarande otrygg i vissa grejer.

Väldigt bra skrivet! Kommer själv köpa valp när jag ska köpa hund i framtide

Svar: Det är otroligy givande med omplaceringshundar, men det är också mycket jobb. Jag tycker det är jättebra att det finns de som vill ta hand om hemlösa hundar, men man ska inte döma de som skaffar valp för det.
Lycka till med din framtida valp!
Roxanne Munoz-Rytting

8 Sanna:

Mja, du har ju rätt till viss del men sen är det ju annorlunda här i Sverige.
Vi har ju inga "No-kill shelters" och likande, är en helt annan syn på sånt här jämfört med i Amerika, vi har heller inte samma tryck gällande "hemlösa" hundar.

Är själv inne på min 2a omplacering och är nöjd.
Min första hund var en 6,5år schäfer med stamtavla som bytt hem 2 ggr i livet, den hunden lärde mig så otroligt mycket med alla sina egenheter, vilken resa vi hade tillsammans.

Min nuvarande ramlade in hos mig 8mån gammal med ett kaos till bakgrund (polisärende dessutom), något jag inte önskar min värsta fiende.

Aldrig haft problem med någon av dem, otroligt kloka och lättanpassade hundar med sina små egenheter men ingenting jag känt att jag inte kan hantera.
Men sen är jag som person mycket för just djur med mycket egenheter för sig, jag tycker om att klura och hitta anpassningar till dem.

Det är inget för alla, min schäfer hade nog inte vemsomhelst orkat med då han var rabiat och skulle på allt och alla till en början.
Allt berodde dock på en enkel sak, understimulering - i åratal.

Adoptering passar dem som känner att dem orkar med eventuellt arbete dem har framför sig, alla omplaceringar är ju inte "problemhundar".

Har man ett mål med sin hund, t.ex tävling och tjänst, ja då kanske det lämpar sig bättre att skaffa valp från uppfödare som riktat in sig på just sådant.

Själv håller jag nog mig till dessa omplaceringar, även om det kan bli lite grisen i säcken. :)

Svar: Det är ju precis det du skriver som jag försöker få fram i inlägget :) - omplacering är inte för alla. Självklart finns det de omplaceringarna som går relativt problemfritt, men enligt min erfarenhet är de i majoritet. Men det är ju jättehärligt att det funkat bra för dig. Det har det gjort för mig också, men nu känner jag att jag behöver en "paus" från hundar med ett bagage :)

Ang. att vi inte skulle ha så högt tryck gällande hemlösa hundar i Sverige så tror jah faktiskt att du har fel. Det är visserligen inte alls så högt tryck som i vissa andra länder, men jag har arbetat med omplaceringar och det fullständigt svämmar över av alla hundar som är avlivningshotade/omhändertagna/utkastade osv. :( Sorgligt men sant!

Och visst finns det no-kill-shelters i Sverige :) Men jag syftade framför allt på adoption av hundar från andra länder :)
Roxanne Munoz-Rytting

9 Anonym:

Inlägget är ungefär som att någon satt mina tankar på pränt. Älskar mina omplaceringar, de har lärt mig så mycket om både hundar och människor. Men, jag tror att vi har gjort oss förtjänta av en "oförstörd" liten valp - nästa gång. Men innan dess ska jag göra ett suveränt (eller i alla fall det bästa jag kan) jobb med och för mina omplaceringar, sjukdomar, problem-beteenden och allt, så länge jag har dem. <3

Svar: Ja men visst är det lite den känslan man får, att man "förtjänat" en valp som inte kommer med ett gigantiskt bagage. Tror det är många, som haft ett antal omplacerinhshundar, som känner så!
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: