Tips & tricks - roliga hundfoton del 2

Hur går det? Är din hund en mästare på att bära diverse föremål i munnen än? Har du missat mitt förra inlägg så hittar du det här: Tips & tricks - roliga hundfoton

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av lite tips på hur man kan få hunden att acceptera diverse rekvisita. 

Doris är van vid det mesta! 

Kläder
Om din hund är van vid att ha t.ex. täcke på sig under promenader, så brukar detta inte vara något problem. 

Huvudbonader och accessoarer
Halsband känner de flesta hundar till, och accepterar. Hattar av olika slag samt solglasögon och liknande, kan dock vara lite läskigare. 

Redskap och annat
Rekvisitan behöver inte bara vara något som sitter på hunden, utan det kan vara vad som helst. Kanske en gräsklippare, dammsugare, tv, stol, pall, kvast eller något annat. Vissa hundar är helt orädda medan andra kan behöva lite träning för att acceptera en del saker. 

Tips! 
1. Är din hund generellt osäker, eller rädd för något av det du tänker använda? Om ja, så måste du först dämpa rädslan. Detta kan du göra genom att ha föremålet framme och successivt låta hunden vänja sig vid att det är i närheten. Gör ingen stor grej av att det finns där. 

2. Förknippa positivt! Om du vill sätta en hatt på din hund så visar du hatten och ger en (supergod) godis. För hatten närmare hunden och ge en till godis. Såhär fortsätter du tills du kan sätta den på huvudet. I början behöver hunden inte vara stilla eller behålla den på huvudet - håll kraven låga och lär hunden att hatt = godis! På det här viset får du en hund som är glad och förväntansfull när hatten (och andra föremål) plockas fram. 

När hunden uppskattar föremålet i sin närhet så kan du successivt öka kravet på att t.ex. ha kvar hatten på huvudet. Istället för "hatt = godis" så blir det "behålla hatten på huvudet=godis". Du belönar beteendet istället för bara förknippa föremålet med godis. 

Men är det inte synd om hunden?
Lika många frågor jag fått om hur jag tar så roliga bilder - lika många sura kommentarer har jag fått om att det är synd om mina hundar. Och japp, jag klär ut dem för mitt egna (och andras) nöjes skull. Det sticker jag inte under stol med. Men (och detta är viktigt!) det är inte synd om dem! 

Som jag nämnde ovan så har jag tränat genom att förknippa positivt. Doris (och Max) älskar när jag plockar fram diverse utstyrslar - det betyder ju att det är godistajm! Jag har aldrig tvingat henne till något! 

Om man tänker efter så är det, i hundens ögon, inte konstigare att ha på sig en kjol än ett regntäcke. En hatt istället för tofs i pannan. Att bära en läskburk eller en metallapport. Alltihop är bara beteenden och det är vi människor som ser dem på olika sätt. 

Doris kan ibland se ledsen ut på foton där hon är utklädd men ser man henne i verkligheten så handlar det om koncentration. Fullt fokus på uppgiften och sedan kommer belöningen! 

Hoppas vi har rett ut det här nu så folk kan sluta tycka synd om Doris ;) 

Doris i diverse utstyrslar



Lycka till! 
I nästa inlägg skriver jag om att vara stilla/stanna

Kommentera här: