Veterinärbesök - igen

Igår bar det av till Öresunds Veterinärklinik igen. Doris har småläckt lite urin till och från sedan sin kastration, men inte så ofta och inte så mycket. Men så förra veckan så kissade hon plötsligt stora pölar i bland annat vår säng, 4 dagar i rad. En dag låg hon på en fotpall och sov och plötsligt såg jag hur det bara rann ur henne - hon flög såklart upp, slickade sig och skämdes. Till saken hör att hon hade varit ute på promenad och kissat normalt bara ca 30-60 minuter tidigare. Så jag kände att det nog var dags att kolla upp det. 
 
Det är även snart ett år sedan vi fick reda på att hennes tumörer som togs bort, var elakartade. Jag tänkte därför också att en liten koll på det, inte hade varit fel. Hon har inte fått några nya synliga knutor, men man har ju lite sämre koll på insidan. 
 
Så vi bokade tid och igår gjordes det undersökning, togs blodprov och urinprov direkt ur blåsan. Utöver det så gjordes det ultraljud av urinblåsa, njurar, mjälte och lever. Tyvärr så såg mjälten lite ojämn ut och ev. syntes där något på levern också. Det är så svårt att se på ultraljud, så vi diskuterade om att eventuellt öppna henne och helt enkelt titta på direkt på organen. 
 
Under kvällen gick jag med en klump i magen. Fina, älskade Doris... Jag vågar inte ens tänka tanken på att inte ha henne i mitt liv i flera år till! Hon är en så självklar del av vår familj och har har alltid varit det, ända sedan hon stormade in med dunder och brak som jourhund. 
 
Så idag pratade jag med veterinären igen. Blod- och urinprov såg helt normala ut. Skönt! 
Men så är det ju det där med organen... 
 
Vi kom fram till att vi (såklart) inte vill öppna henne i onödan, det är ju ändå en ganska stor operation. Så vi ska avvakta i 3-4 veckor och därefter göra ett nytt ultraljud för att se om något har förändrats. Utifrån det resultatet får vi sedan ta ställning till om det är värt att öppna henne eller inte. 
 
Jag är ju en sån som måste veta, så det känns rätt tufft att bara gå och vänta. Men samtidigt så finns det inte heller något som säger att vi kan göra något åt det om vi väl bestämmer oss för operation. Svårt beslut för man vill ju inte utsätta henne för det om det ändå inte gör någon skillnad, men samtidigt så vill jag ju göra allt för att hon ska få stanna hos oss så länge som möjligt. Hon är ju faktiskt bara 7 år. 
 
Vi får se vad som händer efter nästa ultraljud och tills dess får jag försöka slå bort tankarna. Jag kan ju ändå inte påverka :( 
 
Alltid glad hos veterinären - svansen gick även när de tog blodprov
 
 



Kommentarer:

1 Anonym:

Vi som bor på Sjöbacken i husvagn håller alla tummar, tassar och tår 💞 Tre fyrbenta och två tvåbenta 👍
Så fint hon pratade, lilla fina Doris 😂❤️
Stor varm styrkekram från Nina

Svar: Tack bästa Nina ❤️ Jag känner kramen ända hit!
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: