Tillflykt till västkusten

Ja, jag avbokade ju som sagt Åre-resan. Ett riktigt tufft beslut som har gnagt i mig hela helgen... Det är ju mitt smultronställe, min tillflyktsort, platsen och personerna jag alltid längtar till. Men det fanns inga alternativ...

Behövde komma bort hemifrån oavsett. Bara komma iväg för att få lite ro till att vila. Slippa tänka på mat och tvätt och dammråttor under sängen. Fick låna en stuga på västkusten. En helt underbart fin stuga med stor inhägnad trädgård där hundarna kunnat springa och härja.

Mamma har pysslat om oss lite. Lagat middag och gått promenader med Samaya. Jag har vilat och bara hängt med hundarna - helt fantastiskt.

Hälsat på gammelmormor också. Tänk att hon fyllar 95 år om 1,5 vecka. Helt galet... och tänk att hon och Samaya har fått träffas regelbundet i snart ett års tid. Det är otroligt!

Idag åker vi hem. Hem till verkligheten men ändå inte samma verklighet som jag lämnade bakom mig. I den här, nya, verkligheten ska jag ta det lugnt, be om hjälp, prova ut mediciner och springa på läkarbesök. Jag ska oroa mig över Försäkringskassan och ha dåligt samvete när Anton stannar hemma från jobbet. Jag ska vila middag, låta bli att öppna mailen och njuta av långsamma promenader med hundarna.

Ta hand om er!

Kommentarer:

1 Lena Möller-Bondesson:

Härligt att se och höra!

Ta hand om dig,
Kram Lena

Svar: Det ska jag göra! Kram!
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: