Vad händer med Harry?

Jag har ju, som ni vet, blivit sjukskriven. Har ingen ork, ingen energi och även små saker känns oövervinnerliga.

Så fick jag frågan "vad händer med Harry?". Jag tränade ju så flitigt med honom och såg till att han både fick ordentlig miljö- och social träning. Men nu då? Jag förstår att folk undrar.

Om vi nu ska hitta något positivt med min sjukskrivning så är det i så fall att den, ur Harrys synpunkt, inte kunde ha kommit mer lägligt. Och nu ska jag förklara varför.

Fram tills valpen är ca 12-16 veckor gammal så är den som mest mottaglig för miljö- och social träning. Den är ett "öppet fönster" som tar in allting, både positivt och negativt. Det här "fönstret" stängs såklart aldrig helt, men man kan säga att det står på glänt istället för att vara vidöppet. Därför bör man alltså lägga som mest krut på den typen av träning innan 16 veckors ålder.

Vid ca 13-16 veckors ålder är det en förpubertal period. Här kan valpen börja "testa" och även prova sig fram med aggressiva signaler. Vad händer om jag morrar? Vad händer om jag vaktar mitt ben? Osv.
Det här märkte vi definitivt av med Harry, haha. Han började vakta saker, markera i luften och ja, allmänt "testa". Vi gjorde ingen big deal av det och nu är de beteendena mer eller mindre borta igen. Tror det är viktigt att inte göra en grej av det för då är nog risken stor att skapa problem.

Sen kommer vi då till 4-månadersåldern, där Harry är nu. Mellan ca 4-8 månader så är den berömda "spökåldern", men perioden kan också kallas för utvecklings- eller återhämtningsperiod.
Här ska man generellt dra ner på träningen och absolut inte intensifiera den. I just den här perioden är valpen extra känslig för stress och för mycket stress kan få livslånga följder - därför bör man undvika situtioner som utlöser det. Det är bra att vara hemma mycket, utan för mycket intryck så att valpen hinner landa. I och med att den kan bli lite "spökig" så är det också bra att undvika såna situationer för att slippa onödiga stresspåslag.

Här har valpen också ett stort behov av sin familj samt att lusten till samarbete ökar. Vid träning bör fokus ligga på kontakt, relation och inkallning. Allt med måtta och på ett roligt och lekfullt sätt.

Risken för utveckling av problembeteenden är som störst här och framför allt så är det jaktbeteenden och fysisk hantering som kan bli jobbigt. En del säger då att man ska träna, träna, träna. Jag säger: undvik det!

Undviks jaktsituationer så kan ju inte heller problemet uppstå. Om jaktbeteenden har störst chans att uppstå här, men valpen aldrig får chansen att jaga något, så är ju risken betydligt mindre att den börjar jaga i framtiden.

Samma sak med fysisk hantering. Såklart måste klor klippas mm. men man kan se till att det är extra trevligt och roligt, man kan backa lite så att man bara klipper ett par klor om dagen osv. Och om det blir "bråk" så skit i det! Fila lite istället, klipp bara en klo, eller strunta i att klippa dem ett tag! Inte optimalt men hellre en hund med lite långa klor som man sen kan klipp regelbundet för att få ner dem, än en hund med korta klor men där varje klippning är en kamp i resten av hundens liv.

Så, för att summera: Jag är inte ett dugg glad över att ha bränt ut mig och blivit sjukskriven. Men för Harrys del så är det ändå positivt att jag blev det i återhämtningsperioden och inte i till exempel socialiseringsperioden.

Nu kan vi ju passa på att bara vara hemma och mysa, jobba på relationen osv. Perfekt!

Relationerna i familjen är viktiga, inte bara mellan Harry och oss tvåbeningar.

Kommentarer:

1 NastiSamoyed:

Shit va stor han börjar bli! Jättetråkigt med din sjukskrivning, är ju aldrig kul med sådant. Men som du skriver, tur att det hände nu och inte tidigare. Så mys på och bygg fina relationer! :D

Svar: Han är jättestor :O Haha.

Ja jag är ändå tacksam att det blev såhär just nu och mysa ska vi göra i massor <3
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: