I've got nothing left, just an empty heart

Idag är det ett år sedan Max fick somna in. Ett helt år. 12 månader. 365 dagar. 
Jag kan inte förstå att jag har (över)levt och andats i ett helt år utan honom. 
 
Max finns med mig i allt jag gör. Han är där när jag ska sova, när jag går en promenad, när jag sitter i bilen och när jag vankar på nätterna. Precis som när han levde så är han min ständiga skugga, alltid ett halvt steg bakom och trampar mig på hälarna. 
 
 
Jag har funderat länge på vad jag ska göra av hans aska. I ett helt år har den lilla kartongen stått i min garderob. Ibland har jag plockat fram den bara för att vara säker på att den är kvar, men oftast har det bara känts ovärdigt. Max ska inte vara inlåst i en garderob bland skor och kläder. 
 
Så idag var det dags att släppa honom fri...
Jag har haft 365 dagar på mig att samla styrka till det, men när det kom till kritan kände jag mig inte ett dugg stark. 
Vi körde till skogen där vi gick vår sista promenad ihop. Den här gången fick Doris följa med och säga hejdå. Men jag kunde inte med att bara hälla ut askan på marken - vad skulle jag göra med kartongen, kasta den i soporna? - så jag hade bestämt mig för ett annat sätt. 
 
 
 
 
När jag och Doris promenerade därifrån så slöt jag ögonen och bara lyssnade. Jag kunde höra Max små tassar mot den mjuka marken. Kunde höra hans fnysningar när han fick snö i nosen. De glada skallen när han kaninskuttade runt träden. Kunde ta på hans varma mjuka päls och borra in näsan i den. Kände hans doft och mötte hans vackra, kloka blick. Det ögonblicket kommer jag alltid att bära med mig. 
 
Nu är Max fri och skogen som alltid varit hans favoritplats, är hans nu. 
Mitt hjärta är krossat men samtidigt lättat. 
Jag kunde äntligen låta honom gå - eftersom jag vet att han alltid finns med mig i själen, hjärtat och tanken. 
 
Sov gott min älskade vän <3
 
 
 
För dig som vill läsa mer om Max så kan du till exempel klicka in på: 
(2016-09-13) När sorgen river och sliter
(2016-02-17) Max är hemma igen
(2016-01-14) Only yesterday was the time of our lives...
(2016-01-08) Du är min bästa vän - och du ska dö
(2016-01-08) Inlagd på djursjukhuset
(2015-11-21) Veterinärbesök. Igen...
 
 
 

Kommentarer:

1 NastiSamoyed:

<3

Svar: 💕
Roxanne Munoz-Rytting

2 Days by Johanna:

<3

Svar: 💕
Roxanne Munoz-Rytting

3 Kirsten Hansson:

Åh jisses så dammigt det blev precis nu (snörvel, snörvel), vilket fint och perfekt farväl 💕

Svar: Det var nog så perfekt det kan bli ❤️
Roxanne Munoz-Rytting

Kommentera här: