Året som kommer

Jag vill egentligen inte vara en sån där käck "nytt år, ny start". För jag tror inte på det. Jag tror inte att något förändras för att en siffra i årtalet byts ut och en ny, fräsch, tom kalender plockas fram. Men ibland kan jag inte låta bli... det där oskrivna bladet lockar. Ett helt år att uppleva, ett helt år av möjligheter och ett helt år att skapa nya minnen till. 

Lika lite tror jag på nyårslöften. Varför skulle jag plötsligt komma ihåg att ta mina vitaminer på morgnen, spara mer pengar eller sluta dricka O’boy varje dag, bara för att det plötsligt är den 1 januari? Jag menar kom igen, har jag inte klarat att hålla mina löften de senaste 28 åren så lär jag väl inte plötsligt göra det nu? Men möjligheten... möjligheten finns! En extra morot - att klara av det, för att det är ett nytt år! 

I år är det dessutom världens bästa start på året! Idag, den 1 januari infaller ju nämligen på en måndag och DET gillar jag! Finns väl inget mer irriterande än när den första är mitt i veckan, det blir ju helt fel i kalendern! Så jag tycker lite extra mycket om 2018 redan. En bra början liksom. Dessutom skriver jag snyggare åttor än sjuor, ännu en bonus! Nästa år blir dock ett helsike för mina nior är asfula...

Jag har så många mål det här året, stora som små. Och de ser lite annorlunda ut än de brukar göra. Jag kommer inte dela med mig av så många av dem, dels för att de kanske inte är så intressanta och dels för att många av dem helt enkelt är privata. 

Men i stora drag så vill och hoppas jag på att verkligen kunna/orka/ha råd att ta tag i min egen hälsa i år. Både på det fysiska och det psykiska planet - för 2017 var verkligen inte snällt mot mig på något vis. Ja förutom att all stress gjorde att mina 8 sista, envisa gravidkilon bara rann av mig tillsammans med några kilo extra. Lite ytligt kanske, men en oväntad och välkommen bieffekt. 

Jag kommer sträva mot mer och bättre rutiner för såväl mig som hundarna och Samaya. Kontinuitet är ett ord som inte existerat under det gångna året. 

Ett mer specifikt mål är att bli färdig med KonMari. Jag trodde aldrig att det skulle vara något för mig, men jag har tragglat mig igenom hälften och bara mått bättre och bättre. Huset har blivit mer lättstädat, jag äger färre saker istället för att konstant försöka organisera om i drivorna, och jag känner mig inte längre kvävd av prylar jag inte älskar. Det är verkligen en lättnad att släppa taget och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot den enorma kategorin "sentimentalt". 

Och Samaya... det är svårt att sätta mål när det kommer till henne. I över två år har jag inte önskat annat än att hon ska få må bra, sova och äta. Och att jag ska orka vara en bra och rolig mamma. Det är vår tid nu, jag hoppas det i alla fall. Att 2018 blir året då jag äntligen får njuta av henne istället för att bara oroa mig. Mitt kloka, begåvade, underbara barn. Hon förtjänar allt jag kan ge och lite till! 

Jag har många beslut att fatta, mycket att få ordning på och många drömmar. Men mitt allra första mål är att gå in det här helt nya året bättre än jag avslutade det förra. 

Vad har du för förhoppningar på 2018? 

(null)