En uppdatering om Doris

Doris, min Doris. Älskade fjanthund som snart fyller hela 9 år! I juni har hon förgyllt vårt liv (och gett oss gråa hår) i 6 år! 

(null)

Idag var det dags för operation igen - jag har tappat räkningen på hur många det har blivit under de här åren.

Doris har metastaserande mastocytom grad II på en skala från I-III. Vi har valt att inte behandla med cytostatika eller strålning, utan tar bort tumörerna kirurgiskt när de uppkommer. Hon får nya knutor lite titt som tätt och varje gång vi tagit bort dem så har minst en (men oftast inte alla) varit elakartade. 

Hon får också återkommande epulider i sin mun. Epulider är tumörliknande utväxter i tandköttet som kan växa mellan tänderna och även runt dem så de täcks. Dessa är godartade, men som sagt så kommer de ofta tillbaka efter att de tagits bort kirurgiskt. Doris har mer eller mindre alltid någon epulid och när det blir för många och/eller de blir för stora så tar vi bort dem. 

Idag innebar operationen att en knuta (ännu okänt om den är god- eller elekartad) och en juvertumör samt massa epulider togs bort. I samband med ingreppet hittades även en lös tand som drogs ut. 

Doris avskyr att sitta i bur och hon brukar bli väldigt påverkad av narkos. Så jag är evigt tacksam över att jag får vara med när hon får lugnande, att hon opereras mer eller mindre omgående och att jag sedan får hämta henne direkt efter ingreppet. 

I morse kom mamma hem till oss på morgonen och la sig i sängen med Samaya. Jag  packade in en väldigt ledsen Doris (att inte få frukost är värsta sortens djurplågeri enligt henne) i bilen och körde mot Malmö. Väl där så hängde vi på dörren tills de öppnade och den missade frukosten var ett minne blott. Doris älskar att åka till veterinären trots allt tråkigt hon utsatts för där. Men att få massa uppmärksamhet (och att spana på katter i väntrummet) väger upp det tråkiga!

(null)

Vi fick fylla i ett papper och sedan komma in direkt, Snabb undersökning, lite prat och sen spruta med lugnande och smärtstillande. Hon blev trött fort och jag fick lämna henne ifrån mig. Fy fasen vad jobbigt det är, jag vänjer mig aldrig! Och blir bara mer och mer orolig ju äldre hon blir. 

(null)

När jag kom hem igen så sov mamma och Samaya som två små grisar i sängen, haha. Väckte mamma och skickade iväg henne och sen var det bara att vänta. Samaya var lite ledsen när inte Doris var hemma, men hon blev glad när jag sa att vi skulle hämta henne. Jag hann vara hemma i lite mer än en timme, sen ringde telefonen. 

Möttes av en lite pipig, men förvånansvärt pigg Doris. Hon verkar ha tagit den här narkosen bättre än de tidigare. Samaya gav henne en stor kram och sa "Såja Doris, snart känns det bra igen! Nu ska du få åka hem till din bästa kompis Harry". Alltså det var så gulligt att jag nästan dog lite! Hur klok och empatisk kan en tvååring vara? 

Det var väldigt spännande att titta på när Doris fick plåster på benet där kanylen suttit, och sen kunde vi rulla hemåt. 

(null)

(null)

Resten av dagen har Doris legat framför brasan i sin overall och bara vilat och gosat. Hon verkar må bra och det är en lättnad att operationen är över! 

(null)

(null)

Nu återstår att göra ultraljud på hennes buk ifall hennes sporadiska kräkningar fortsätter. Och såklart så hann vi knappt hem innan jag hittade en liten knuta på hennes ena bakben! Så typiskt! Gick igenom hela henne flera gånger innan operationen men den hade jag såklart missat. Får hålla koll på den noga framöver.

Inför operationen togs ett stort blodprov som bara såg bra ut, och röntgen av lungorna för att se så att inte juvertumören metastaserat - det hade den inte. 
Hennes dåliga leder bråkade lite mer än vanligt i höstas, men är bättre igen och hon kan springa lös och busa utan att bli halt eller visa smärta. Dock så är hon lite stel i bakdelen men vi behandlar med värme, massage, simning mm. 

Så överlag känns det positivt! 
Vår tant får hänga med ett tag till ❤️ 

(null)

(null)


Kommentera här: