HUNDBOKS-LOPPIS!

Jag har rensat ut flera hundra hundböcker och sålt av en hel del. Nu tänkte jag försöka bli av med de sista - och kanske tjäna några småslantar på dem. 
 
Vill dock påpeka att jag använt en del av dem som "varnande exempel" och liknande. Men nu när jag inte har kvar företaget så ser jag inte någon anledning att behålla dem. 
En del av dessa böcker speglar alltså inte min hundsyn. Det känns viktigt för mig att tala om det. 
 
Alla böckerna kan hämtas hos mig eller allra helst skickas! Alla priserna är inklusive frakten. 
Lägger med bild på sidan där man kan se årtal, ISBN mm. 
 
Here we go! 
 
Bok nummer 1-4
40 kr inkl. ev. frakt (36 kr)
 
(null)
BOK NUMMER 1
 
(null)
BOK NUMMER 2
 
(null)
BOK NUMMER 3
 
(null)
BOK NUMMER 4
 
Bok nummer 5-18
60 kr inkl. ev. frakt (54 kr)
 
BOK NUMMER 5
 
BOK NUMMER 6
 
BOK NUMMER 7
 
BOK NUMMER 8
 
BOK NUMMER 9
 
SÅLD! 
 
SÅLD!
 
BOK NUMMER 12
 
BOK NUMMER 13
 
BOK NUMMER 14
 
SÅLD! 
 
BOK NUMMER 16
 
BOK NUMMER 17
 
BOK NUMMER 18
 
Bok nummer 19-23
80 kr inkl. ev. frakt (72 kr)
 
BOK NUMMER 19
BOK NUMMER 20
BOK NUMMER 21
BOK NUMMER 22
BOK NUMMER 23
 
Bok nummer 24-28
90 kr inkl. ev. frakt (90 kr)
 
BOK NUMMER 24
 
(null)
BOK NUMMER 25
 
BOK NUMMER 26
 
BOK NUMMER 27 (paket, nr 1-4 i serien)
 
BOK NUMMER 28 (paket, bok 5-8 i serien)
 
Bok nummer 29-32
100 kr inkl. ev. frakt (54 kr)
 
(null)
SÅLD!
 
(null)
SÅLD!
 
(null)
SÅLD!
 
(null)             
BOK NUMMER 32
 
Bok nummer 33-36
150 kr inkl. ev. frakt (54-72 kr)
 
(null)
BOK NUMMER 33
 
(null)
SÅLD! 
 
(null)
SÅLD!
 
(null)
SÅLD!
 
 






En uppdatering om Samaya

Igår var inte bara dagen för Doris operation utan även för Samayas bvc-besök. Det andra sedan vi var i Nederländerna och klippte hennes läpp- och tungband. 

(null)

Vi märkte direkt efter klippet en skillnad i hennes matintag och det har fortsatt att vara bättre än tidigare. Många dippar har det blivit, och mycket oro över om tungbandet har växt ihop för kort igen, om det är något annat som är fel osv. Men vi var förberedda på bakslag och vägen är ju sällan spikrak. 

(null)

I alla fall så vägde lilla damen in på 9,3 kg och var 80 cm lång (okej, hon var 79,8 cm men då tycker jag att det är legitimt att säga 80!). 

Som jag har längtat efter de där magiska siffrorna! 9 kg och 80 cm har varit något att se fram emot så länge! 

Hennes kurva såg genast bättre ut och en liten gnista av hopp tändes. Hoppas, hoppas, hoppas att klippet var lösningen - eller i alla fall en stor del av den. 

Innan klippet så hade Samaya gått upp 500 gram på 5 månader. Nu med den nya vikten så har hon gått upp 800 gram på 4 månader. Hon har alltså dubblat sin viktuppgång. Och det är en rätt rejäl skillnad - speciellt med tanke på att vi fortfarande har dagar då hon äter väldigt lite, eller inte alls. 

Vi fick även besked från Försäkringskassan att de ersätter ingreppet (som kostade 2000 kr). Och det är också en liten seger med tanke på hur många som tyckte att vi utsatte henne för nåt "hokus pokus". Inget illa ment, men ingen tror väl på riktigt att FK frivilligt betalar ut pengar för hokus pokus? 

Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna slappna av helt vad gäller hennes matintag, men lite bättre känns det nu. Lite mindre oro, lite mer hopp och mina axlar sitter inte uppe vid öronen längre. 

Min önskan är dels att berätta vår historia för andra så att de också kan få hjälp, men även att folk ska förstå. För vi har levt med det här dygnet runt under så lång tid nu och det tar på en! Det tar så fruktansvärt mycket kraft och energi att tänka på hela tiden. Allt man vill är att ens barn ska må bra och vara "normalt".
Ingen i vår omgivning har samma problem och jag är evigt tacksam för internet och Facebook - framför allt gruppen "Svensk stödgrupp för kort läpp- och tungband" på FB.  

Jag vill inte ha en massa drama i mitt liv, men en del har misstrott oss och mer eller mindre antytt att jag hittat på hela grejen för att vara "speciell". Believe me, den typen av käftsmällar är det sista man behöver när man kvällen innan låg i fosterställning och grät ögonen ur sig av oro för sitt barn.

Samaya är det absolut finaste jag har och hon är perfekt precis som hon är. Jag älskar inte henne mindre om hon så skulle väga 9 kg resten av livet. Men jag vill att hon ska må bra! ❤️ 
Förutom det förbättrade matintaget så skrattar hon både mer och hjärtligare. Hennes tal har satt en ännu mer rasande fart än innan och hon är grym på att lära sig nya saker. Jag är övertygad om att det här har gjort en stor skillnad i hennes liv och ångrar bara att vi inte gjorde det tidigare. 

När det kommer till hennes välmående kommer jag aldrig sluta kriga - oavsett vem eller vad som står i vägen! 

(null)


En uppdatering om Doris

Doris, min Doris. Älskade fjanthund som snart fyller hela 9 år! I juni har hon förgyllt vårt liv (och gett oss gråa hår) i 6 år! 

(null)

Idag var det dags för operation igen - jag har tappat räkningen på hur många det har blivit under de här åren.

Doris har metastaserande mastocytom grad II på en skala från I-III. Vi har valt att inte behandla med cytostatika eller strålning, utan tar bort tumörerna kirurgiskt när de uppkommer. Hon får nya knutor lite titt som tätt och varje gång vi tagit bort dem så har minst en (men oftast inte alla) varit elakartade. 

Hon får också återkommande epulider i sin mun. Epulider är tumörliknande utväxter i tandköttet som kan växa mellan tänderna och även runt dem så de täcks. Dessa är godartade, men som sagt så kommer de ofta tillbaka efter att de tagits bort kirurgiskt. Doris har mer eller mindre alltid någon epulid och när det blir för många och/eller de blir för stora så tar vi bort dem. 

Idag innebar operationen att en knuta (ännu okänt om den är god- eller elekartad) och en juvertumör samt massa epulider togs bort. I samband med ingreppet hittades även en lös tand som drogs ut. 

Doris avskyr att sitta i bur och hon brukar bli väldigt påverkad av narkos. Så jag är evigt tacksam över att jag får vara med när hon får lugnande, att hon opereras mer eller mindre omgående och att jag sedan får hämta henne direkt efter ingreppet. 

I morse kom mamma hem till oss på morgonen och la sig i sängen med Samaya. Jag  packade in en väldigt ledsen Doris (att inte få frukost är värsta sortens djurplågeri enligt henne) i bilen och körde mot Malmö. Väl där så hängde vi på dörren tills de öppnade och den missade frukosten var ett minne blott. Doris älskar att åka till veterinären trots allt tråkigt hon utsatts för där. Men att få massa uppmärksamhet (och att spana på katter i väntrummet) väger upp det tråkiga!

(null)

Vi fick fylla i ett papper och sedan komma in direkt, Snabb undersökning, lite prat och sen spruta med lugnande och smärtstillande. Hon blev trött fort och jag fick lämna henne ifrån mig. Fy fasen vad jobbigt det är, jag vänjer mig aldrig! Och blir bara mer och mer orolig ju äldre hon blir. 

(null)

När jag kom hem igen så sov mamma och Samaya som två små grisar i sängen, haha. Väckte mamma och skickade iväg henne och sen var det bara att vänta. Samaya var lite ledsen när inte Doris var hemma, men hon blev glad när jag sa att vi skulle hämta henne. Jag hann vara hemma i lite mer än en timme, sen ringde telefonen. 

Möttes av en lite pipig, men förvånansvärt pigg Doris. Hon verkar ha tagit den här narkosen bättre än de tidigare. Samaya gav henne en stor kram och sa "Såja Doris, snart känns det bra igen! Nu ska du få åka hem till din bästa kompis Harry". Alltså det var så gulligt att jag nästan dog lite! Hur klok och empatisk kan en tvååring vara? 

Det var väldigt spännande att titta på när Doris fick plåster på benet där kanylen suttit, och sen kunde vi rulla hemåt. 

(null)

(null)

Resten av dagen har Doris legat framför brasan i sin overall och bara vilat och gosat. Hon verkar må bra och det är en lättnad att operationen är över! 

(null)

(null)

Nu återstår att göra ultraljud på hennes buk ifall hennes sporadiska kräkningar fortsätter. Och såklart så hann vi knappt hem innan jag hittade en liten knuta på hennes ena bakben! Så typiskt! Gick igenom hela henne flera gånger innan operationen men den hade jag såklart missat. Får hålla koll på den noga framöver.

Inför operationen togs ett stort blodprov som bara såg bra ut, och röntgen av lungorna för att se så att inte juvertumören metastaserat - det hade den inte. 
Hennes dåliga leder bråkade lite mer än vanligt i höstas, men är bättre igen och hon kan springa lös och busa utan att bli halt eller visa smärta. Dock så är hon lite stel i bakdelen men vi behandlar med värme, massage, simning mm. 

Så överlag känns det positivt! 
Vår tant får hänga med ett tag till ❤️ 

(null)

(null)