Höjdardag i Malmö ;)

Förlåt för min dåliga ordvits ;) Men idag miljötränade vi i Malmö och bland annat höjder stod på schemat.

Utanför Ilva på Svågertorp finns där en liten gallertrappa på bara några steg, och där finns även en större trappa med höjd ca 5 meter. Jag är löjligt höjdrädd - får svindel om jag står på en stol (det är väl tur att jag är så kort!) men mina hjärnspöken kan ju inte komma ivägen för hundträningen!

Harry var först ut. Upp för den lilla trappan och sen ner igen. Lite äckligt med galler under tassarna och det förstår jag! Jag hade inte velat gå barfota där! Utöver att det var lite äckligt så var han grym! Knallade upp och ner, fick en godbit och viftade på svansen.

Så vi vågade oss på den stora trappan också. Harry knallade på hela vägen upp, vände sig och tittade på mig emellanåt men annars traskade han på framför mig. Högst uppe så tittade han lite på utsikten, tittade på mig för att få godis och klappar, och sen knallade vi ner igen. Han är så jäkla cool!
Själv darrade jag som ett asplöv, haha! Sjukt läskigt med trappor där man ser rakt igenom ner till marken och den här var SÅ hög! Jaja, ner kom vi i alla fall!

Pappa passade Samaya nere på marken och när de gick in en sväng på Ilva för att hälsa på pappas arbetskamrater, så gick jag och Harry runt och kollade läget. Tittade lite på alla stressade bilar/bussar/människor och körde lite dogparkour puppy edition.

Slängde in Harry i bilen med ett riktigt gott ben (bogblad, mums!) och plockade ut Doris. Den tok-idioten höll ju på att dra omkull mig på väg upp för trappan och likadant på nervägen. Övervägde att släppa henne men då tror jag seriöst hon hade hoppat och slagit ihjäl sig! Det finns ingen tid för eftertänksamhet i den hunden - det är full speed eller soffläge som gäller.
Tränade lite dogparkour med henne också och höll oss i närheten av bilen där Harry låg och tuggade. Perfekt ensamhetsträning för honom!

Det blev en riktigt bra träningsstund och vi hann precis bli klara innan ösregnet (som vi kört ifrån när vi körde hemifrån) kom till Malmö.

Visste du att många hundar faktiskt är höjdrädda? Vad tycker din hund om höjder?

Julkalender: Lucka 14

Är stolt över mig själv och måste få skryta lite! 

Klicka här för att öppna lucka nr. 1 (Gör eget, naturligt hundgodis)
Klicka här för att öppna lucka nr. 3 (Vad är Dogparkour för mig?)
Klicka här för att öppna lucka nr. 5 (Tips för enklare kloklippning!)
Klicka här för att öppna lucka nr. 7 (Att ta över en omplaceringshund)
Klicka här för att öppna lucka nr. 9 (Introducera hundar och barn)
Klicka här för att öppn lucka nr. 10 (Tävling på Facebooksidan)
Klicka här för att öppna lucka nr. 11 (En bild säger mer än 1000 ord)
Klicka här för att öppna lucka nr. 12 (Ska man borsta tänderna på sin hund?)
 
 


Lucka nr. 14: Skryt
 
 
Kolla vad jag fick på posten idag! :D 

 

Julkalender: Lucka 3

Tredje december och lucka nr. 3 ska öppnas!
Klicka här för att öppna lucka nr. 1 (Gör eget, naturligt hundgodis)
Klicka här för att öppna lucka nr. 2 (Tre korgar) 
 


Lucka nr. 3: Vad är dogparkour för mig? 

Dogparkour för mig, betyder mer än bara balansträning för hund. För mig är Dogparkour ett varumärke (Dogparkour Sweden) som står för en schysst hundsyn, schyssta träningsmetoder och ett modernt förhållningssätt till hundar och hundträning. Själva träningen består såklart av balans, kroppskontroll, smidighet och samarbete men för mig är det mer än så. 

För min ena hund (Max) som är lite äldre och ganska osäker, så har dogparkouren betytt mycket. Hör han något som skramlar läskigt så kan jag be honom sätta tassarna på det läskiga så att han själv gör skrammelljudet –
 och plötsligt är det inte farligt längre. Han blir så stolt och glad och hoppar sedan helt självmant upp med tassarna. Den senaste tiden har han också börjat visa tecken på demens och att träna dogparkour gör att han känner igen sig och känner sig trygg. Han vet vad han ska göra och kan fokusera på det istället för mötande hundar, saker som låter och liknande. För mig och för honom betyder det mycket att ha hittat ett verktyg som verkligen fungerar i sådana situationer. 

En småläskig skottkärra och källaruppgång i plåt, blir genast mindre otäcka om man upptäcker att det går bra att hoppa upp på dem! 

För min andra hund (Doris) betyder dogparkouren att hon kan få utlopp för sitt enorma rörelsebehov, på ett kontrollerat sätt. Hon älskar att hoppa upp på saker, balansera mm. men har tidigare gjort det helt okontrollerat. Nu har vi istället signaler för det, som gör att hon kan ta det lite lugnare, vilket i sin tur ökar säkerheten. Förutom signaler från mig så har hon även lärt sig miljösignaler, som till exempel hundmöte=tassar på någonting. Då har hon något annat att tänka på i en jobbig situation och kan hantera den bättre. 

Det kräver mer koncentration än man kan tro att balansera på en mindre sten! Perfekt för att få en bulldozer att fokusera! 

Jag har sett en del diskussioner på nätet angående att många hundar bara balanserar på stenar, sätter tassarna mot väggar osv. Ofta hänvisar man till exempelvis hunden TreT (googla, jag vill inte länka här) och kallar det för riktig dogparkour. Och visst är det häftigt, men hur säkert är det? Hur många år kommer hans leder att hålla? Handlar det om att träna hund eller få till en cool video? 

Vi är alla på olika nivåer och alla måste börja någonstans. Att sedan vissa väljer att lägga ner mycket tid och lära sin hund svårare moment, är jättekul! Men alla vill inte det - många nöjer sig med tassar på föremål och att balansera på stenar. Alla hundar har inte heller samma förutsättningar och det är jätteviktigt att individanpassa. 

Det här är mina tankar om Dogparkour - vad är dina?