Doris, min Doris

Igår var det Alla Hjärtans Dag - och den spenderade vi hos veterinären. 

(null)

Det var inget akutbesök, men jobbigt ändå. 
I förra veckan fick vi provsvaren på tumörerna som togs bort - båda var elakartade. Och den ena togs med för lite marginal och skulle behöva göras om. Jag kommer dock avvakta lite och ta det i samband med att de nya ska tas bort senare. Spridningsrisken är såklart större om vi väntar, men samtidigt så är det ju redan spritt i hela kroppen eftersom hon får nya hela tiden. Och jag vill låta henne återhämta sig emellan ingreppen ❤️ 

I alla fall så har ju hennes mage strulat en del sedan ungefär ett år tillbaka. Sporadiska kräkningar och extremt ökad aptit/hunger. Vi har behandlat med varierande resultat och nu har hon peppar peppar inte kräkts på flera veckor. Men matfixeringen bara eskalerar. Det spelar ingen roll vad vi gör, hon har bara mat i skallen. 

Det går inte direkt att träna något med henne längre för hon fixerar bara vid godiset. Hon har börjat stjäla, inte bara från bord mm. utan direkt från våra händer. Får hon inte vara i köket när vi äter så ligger hon och skakar och skriker om hon ser en smula landa på golvet. 
Är det matdags så springer hon ner Harry, oss människor, springer in i möbler mm. för att komma fram fortast möjligt. Hon kan inte längre vänta på "varsågod" utan kastar sig över maten. 
Hon vill ut i trädgården för att äta gräs, pinnar och annat hon hittar. Allt kretsar kring att få i sig något. 

Vi har som sagt varit hos veterinär för det innan och behandlat på olika sätt. Men då hittades inget fysiskt fel på henne vid undersökningar. 

Vi har provat att ge många småportioner, att ge mellanmål, att "fylla ut" med grönsaker, popcorn och annat. Att låta henne äta sig helt mätt (det finns inget stopp i henne), men inget hjälper. 

Så nu var vi tillbaka för ultraljud. Dels en koll på magsäck mm. och dels se om där är några förändringar på andra organ. Ultraljudet såg tack och lov fint ut förutom att urinblåsan var lite ojämn i kanterna, så ett urinprov togs. Vi tog även nya blodprov för att kolla diabetes, sköldkörtel mm. Hon har inga direkta symptom på den typen av sjukdomar, mer än aptiten då, men lika bra att vara säker. 

Så nu väntar vi på svar igen och håller tummarna. Vet dock inte vad jag ska hoppas på... jag vill såklart inte att hon ska vara sjuk, speciellt inte i diabetes eller liknande. Men om proverna är bra, vad är då alternativet? Det som skrämmer mig mest är om det skulle vara en hjärntumör, vilket i så fall upptäcks med CT. Det känns inte helt otroligt med tanke på tumörerna i resten av kroppen, och att det faktiskt verkar vara en beteendeförändring. 
Men med tanke på Max och hur det slutade för honom... ja då är det just nu min värsta fasa. 

Jag ska försöka att inte ta ut något i förskott, men stämningen är minst sagt dyster just nu. Allt jag vill är att Doris ska få må bra och bli gammal hos oss. Utan henne är vi inte en hel familj ❤️

(null)

(null)

(null)


En uppdatering om Doris

Doris, min Doris. Älskade fjanthund som snart fyller hela 9 år! I juni har hon förgyllt vårt liv (och gett oss gråa hår) i 6 år! 

(null)

Idag var det dags för operation igen - jag har tappat räkningen på hur många det har blivit under de här åren.

Doris har metastaserande mastocytom grad II på en skala från I-III. Vi har valt att inte behandla med cytostatika eller strålning, utan tar bort tumörerna kirurgiskt när de uppkommer. Hon får nya knutor lite titt som tätt och varje gång vi tagit bort dem så har minst en (men oftast inte alla) varit elakartade. 

Hon får också återkommande epulider i sin mun. Epulider är tumörliknande utväxter i tandköttet som kan växa mellan tänderna och även runt dem så de täcks. Dessa är godartade, men som sagt så kommer de ofta tillbaka efter att de tagits bort kirurgiskt. Doris har mer eller mindre alltid någon epulid och när det blir för många och/eller de blir för stora så tar vi bort dem. 

Idag innebar operationen att en knuta (ännu okänt om den är god- eller elekartad) och en juvertumör samt massa epulider togs bort. I samband med ingreppet hittades även en lös tand som drogs ut. 

Doris avskyr att sitta i bur och hon brukar bli väldigt påverkad av narkos. Så jag är evigt tacksam över att jag får vara med när hon får lugnande, att hon opereras mer eller mindre omgående och att jag sedan får hämta henne direkt efter ingreppet. 

I morse kom mamma hem till oss på morgonen och la sig i sängen med Samaya. Jag  packade in en väldigt ledsen Doris (att inte få frukost är värsta sortens djurplågeri enligt henne) i bilen och körde mot Malmö. Väl där så hängde vi på dörren tills de öppnade och den missade frukosten var ett minne blott. Doris älskar att åka till veterinären trots allt tråkigt hon utsatts för där. Men att få massa uppmärksamhet (och att spana på katter i väntrummet) väger upp det tråkiga!

(null)

Vi fick fylla i ett papper och sedan komma in direkt, Snabb undersökning, lite prat och sen spruta med lugnande och smärtstillande. Hon blev trött fort och jag fick lämna henne ifrån mig. Fy fasen vad jobbigt det är, jag vänjer mig aldrig! Och blir bara mer och mer orolig ju äldre hon blir. 

(null)

När jag kom hem igen så sov mamma och Samaya som två små grisar i sängen, haha. Väckte mamma och skickade iväg henne och sen var det bara att vänta. Samaya var lite ledsen när inte Doris var hemma, men hon blev glad när jag sa att vi skulle hämta henne. Jag hann vara hemma i lite mer än en timme, sen ringde telefonen. 

Möttes av en lite pipig, men förvånansvärt pigg Doris. Hon verkar ha tagit den här narkosen bättre än de tidigare. Samaya gav henne en stor kram och sa "Såja Doris, snart känns det bra igen! Nu ska du få åka hem till din bästa kompis Harry". Alltså det var så gulligt att jag nästan dog lite! Hur klok och empatisk kan en tvååring vara? 

Det var väldigt spännande att titta på när Doris fick plåster på benet där kanylen suttit, och sen kunde vi rulla hemåt. 

(null)

(null)

Resten av dagen har Doris legat framför brasan i sin overall och bara vilat och gosat. Hon verkar må bra och det är en lättnad att operationen är över! 

(null)

(null)

Nu återstår att göra ultraljud på hennes buk ifall hennes sporadiska kräkningar fortsätter. Och såklart så hann vi knappt hem innan jag hittade en liten knuta på hennes ena bakben! Så typiskt! Gick igenom hela henne flera gånger innan operationen men den hade jag såklart missat. Får hålla koll på den noga framöver.

Inför operationen togs ett stort blodprov som bara såg bra ut, och röntgen av lungorna för att se så att inte juvertumören metastaserat - det hade den inte. 
Hennes dåliga leder bråkade lite mer än vanligt i höstas, men är bättre igen och hon kan springa lös och busa utan att bli halt eller visa smärta. Dock så är hon lite stel i bakdelen men vi behandlar med värme, massage, simning mm. 

Så överlag känns det positivt! 
Vår tant får hänga med ett tag till ❤️ 

(null)

(null)

Det kom ett paket...

För en månad sedan trillade det in ett spännande paket på posten, en Back on Track-filt från Svensk Hälsokost / Svenskt Kosttillskott.


Klicka på länken nedan för att läsa mer om deras utbud av BoT-produkter! 

Svensk Hälsokost

Jag hann såklart knappt packa upp filten innan Doris var framme och undersökte den. Alltid lika nyfiken! 

Vi tar testat filten i en månad nu och är så himla nöjda! Doris har ju problem med många av sina leder och vill gärna ligga varmt och mjukt. Jag har provat att placera filten på olika ställen; i bäddar, i sängen, i soffan, på golvet - och hon väljer nästan alltid att lägga sig på den var den än är. 


Jag märker också att hon är mindre stel när hon reser sig efter att ha legat på BoT-filten så det är väldigt positivt. 

Häromdagen var vi och badade, något som Doris älskar men som ibland leder till lite extra stelhet. När vi kom hem så gick hon direkt och la sig på filten och sov några timmar. Efteråt visade hon inte minsta tendens till stelhet och det är verkligen det bästa betyget en produkt kan få av oss! Är övertygad om att det var filtens förtjänst!


Harry är ju bara unghund och har inga kroppsliga problem, men jag tror mycket på förebyggande åtgärder och ska absolut fundera på att skaffa en filt till honom också. Han har tyvärr inte hunnit prova denna så mycket eftersom Doris totalt lagt beslag på den ;) 

Tusen tack för att jag fick chansen att prova filten och nu har ännu mer möjligheter att hålla Doris leder i form!