Tiden på BB

Själva förlossningsberättelsen hittar du här.
 
Vår fina tjej, Samaya, tittade ut onsdagen den 28/10 kl. 20.17. Klockan hann bli runt 00.30 innan vi kom i säng och det var en lite orolig, men mysig natt. Samaya sov mellan oss men på min sida av sängen och en hoprullad filt mellan henne och Anton - han var så orolig att rulla över henne. Jag hade tänkt ta med mig det ena babynestet, men ångrade mig eftersom jag tyckte vi hade tillräckligt med packning utan det. Insåg också på BB att det hade varit väldigt svårt att till exempel liggamma om hon legat i nestet (kanske funkar om man har större bröst som når över kanten, men det gör ju verkligen inte mina!). 
 
På torsdagen hände det inte så mycket. Anton körde och hämtade ipaden och handlade lite mer frukt, annars bestod dagen av att amma, mysa, prata om förlossningen, titta på vår lilla tjej och även läsa lite/kolla på nån film. Vi lämnade rummet för att äta, men annars hade vi ju allt vi behövde där inne i vår lilla bubbla. 
 
Jag mådde oförskämt bra efter förlossningen och hade inte alls så ont som jag förväntat mig. Inte att jag inte hade ont alls, men skönt att det var mindre än jag trott.
 
Natten var lite jobbig då lilltjejen ville tutta hela tiden. Hon låg vid bröstet i ca 10 timmar i sträck (men såklart med små pauser) så det blev inte direkt nån sömn för mig även om jag kunde slumra när jag liggammade. Fredagen innebar läkarundersökning och Samaya uppskattade inte alls när de drog henne i höfterna och lös henne i ögonen, men allt såg i alla fall bra ut som tur var! Hon hade gått ner lite i vikt (från 3205 gram till 3033 gram) men det var ju inte konstigt med tanke på lasset vi hittade i hennes blöja på morgonen!
 
Dagen spenderades ungefär lika som dagen innan, på eftermiddagen hade vi utskrivningssamtal samt gjorde ett hörseltest och kl. 20.20 var det dags för blodprov (PKU). Jag var nervös men allt gick bra och hon var knäpptyst! Sedan kunde vi packa ihop, klä oss och åka hem! De frågade om vi ville stanna till lördagen, men jag ville bara hem då. 
 
Bilresan var sjukt läskig! Vi var övertygade om att hon skulle kvävas i kläderna/babyskyddet och att vi skulle krocka! Så det var en lättnad att rulla in på grusvägen hemma. Vi hann inte mer än innanför dörren så började jag stortjuta. Där och då var jag så jäkla lycklig! Vi hade det hur bra som helst på BB, men känslan att komma hem var fantastisk - då började vårt nya familjeliv på riktigt!
Vi kom dessutom hem till blombuketter, presenter och en välfylld kyl och diskbänken full med fika att bjuda alla veckans besökare på - älskade, knasiga mamma! <3 

Vi tog en macka och lite varm choklad framför TVn och gick sedan och la oss. Tanken var ju att nu börja använda babynestet, men jag ville bara ha Samaya nära, så hon fick helt enkelt fortsätta ligga bredvid mig, precis som på BB! Fast nu kunde hon ligga på min sida och inte mellan oss - till Antons lättnad. 
 
Eftersom jag hade packat alldeles för mycket (baserat på alla listor på nätet) så tänkte jag tala om vad jag hade med mig och vad jag faktiskt använde:
 
Min väska
  • Leg + provsvar från MVC                "Användes"
  • Förlossningsbrev                            "Användes"
  • En amnings-bh
  • Amningsinlägg
  • 4 par strumpor och trosor                Använde två par strumpor
  • 2 par raggsockar
  • 2 par pyjamasbyxor och -tröjor
  • 2 par mjukisbyxor
  • 2 par tights                                     Använde ett par
  • 2 koftor                                           Använde en
  • 4 t-shirtar/linnen                               Använde ett linne
  • Necessär                                        Använde bara tandborste, tandkräm och hårborste
  • Hårsnoddar och hårnålar                   Användes
  • Lypsyl
  • Schampo, balsam & lactacyd-tvål     Användes
  • Stora bindor
  • Toapapper
  • Mobilladdare                                    Användes
  • Kamera
  • Block och penna
  • Bok                                                 Användes
  • Vattenflaska                                    Användes
  • Lite läsk, frukt och godis                   Användes
Som ni kan se så var det inte mycket som användes av det jag hade packat ner! Jag menar, varför ska man använda sina egna kläder när man bara kan gå runt i en sjukhusskjorta som är lätt att knäppa upp så man kan ha bebis hud mot hud? Och varför ska man använda sina egna trosor och bindor när man kan använda deras som är gratis och som man kan lägga i tvätten och slippa ta med sig hem (trosorna alltså). Kameran rörde vi inte, vi fotade med mobilerna, toapappret var inte alls så hårt som alla sagt osv. Massa onödigt med andra ord!
 
Bebis väska
  • Filt                                                  Användes
  • Snutte
  • Nalle
  • Blöjor
  • Våtservetter
  • Napp
  • 4 bodies                                          Använde en 
  • 2 mössor                                         Använde en
  • 3 pyjamaser
  • Strumpor
  • Jacka och byxor (typ overall)            Användes
  • Babyskydd                                      Användes
Inte heller här användes speciellt mycket. Vi hade hennes filt som vi använde hela tiden, annars klädde vi på henne kläder en enda gång - när vi åkte hem. Blöjor och sånt fick vi där. 
 
Lite mysigt var det ju att packa väskorna, men så himla mycket onödigt som bara skulle packas upp igen, haha.













 

Min förlossningsberättelse

Som några av er vet så har vi nu fått vår tvåbenta valp. Det blev en bedårande liten flicka och för de nyfikna kommer  min förlossningsberättelse här...
 
Det var på tisdagen den 27/10 (vecka 39+2) som jag kände att jag fick "mensvärk" vid ca 21 på kvällen. Under dagen hade jag faktiskt mått bättre än de senaste dagarna, och gått en härlig skogspromenad med en kompis och hundarna. 
I alla fall så hade jag haft lite "mensvärk" innan också så jag tänkte inte mer på det utan gick och la mig och läste lite. Vid kl. 23 så blev "mensvärken" mer påtaglig och började komma som i vågor. Det var väl runt kl. 02 som jag började misstänka att det rörde sig om värkar och då började jag klocka dem. Resten av natten var jobbig. Jag klockade värkar med i snitt ca 4 minuters mellanrum, tog ett par panodil och en varm dusch men inget hjälpte. Packade färdigt förlossningsväskan eftersom det inte var gjort än, och la mig sen på soffan för att inte störa Anton. 
 
Vid kl. 05.30 vaknade Anton och tvingade mig att ringa förlossningen ;) De tyckte jag skulle avvakta lite till, men sa att jag såklart fick komma in för undersökning om jag ville - det ville jag inte! Haha! Jag skickade iväg Anton till jobbet med löfte om att ringa om det hände något mer. Jag trodde fortfarande inte att det var dags på riktigt! Skulle ha kört till mamma på morgonen, men kunde ju omöjligt sätta mig i bilen, så hon bestämde sig för att komma till mig istället! Hon hade med sig go-frukost och vi låg på soffan och snackade skit i flera timmar. Det började bli ganska uppenbart att jag hade riktiga värkar när de blev mer och mer intensiva, men de blev inte så mycket tätare - det varierade mellan ca 4-6 minuter emellan och de brukar säga att man ska ha ungefär 3 minuter emellan när man åker in. Riktigt jobbigt var det i alla fall och jag låg dubbelvikt och kunde knappt andas, vid varje värk. Ringde förlossningen en gång till och de sa att jag gärna fick komma in men de kunde inte lova att jag fick stanna - så jag stannade hemma! 

Vid lunch åkte mamma hem till sig och jag ringde hem Anton från jobbet. Han tog hand om mig så gott det gick men kände sig nog ganska maktlös, stackarn. Vid 14.30 eller nåt sånt, så ringde han förlossningen igen - då var värkarna så intensiva att jag låg på golvet i fosterställning, men fortfarande "bara" ca 4-6 minuter emellan i snitt. De tyckte vi kunde komma in för en undersökning och plötsligt blev allt väldigt verkligt. 

Bilresan var riktigt jobbig fast det bara tar runt 40 minuter att köra - men jag hade problem att hantera värkarna när jag var tvungen att sitta upp. Väl framme så blev jag kopplad till CTG-övervakning och fick ligga med det på i 20 minuter eller så innan barnmorskan kom in. Hon undersökte mig och jag var öppen hela 7 cm (3 cm kvar)!- jag hade med andra ord klarat av en hel del där hemma och det var ändå "tur" att vi åkte in fast det inte var så jättetätt mellan värkarna. 

Jag fick ta ett varmt bad och det hjälpte väl sådär mot värkarna men var underbart för ryggen. Minns inte hur länge jag badade men det var nog över en timme i alla fall. När jag gick upp så fick jag akupunktur - även detta var mer för ryggen än själva värkarna. Trodde på allvar att jag skulle gå av på mitten vid varje värk, så ont hade jag i ryggslutet. 

Värkarna blev mer och mer intensiva och kom fortfarande ganska tätt, men inte jättetätt. Nån gång här, tog de hål på hinnorna så att vattnet gick. Fick precis in en macka och ett glas saft och skulle försöka få i mig lite energi, när värkarna plötsligt började avlösa varandra i en rasande takt. Fick nästan panik eftersom jag inte hann andas emellan och sedan började jag spy av smärtan. Anton ringde efter barnmorskan och när hon kollade så var jag helt öppen och det var dags att börja krysta. Provade lustgas för att klara mig igenom några krystvärkar men det hjälpte inte alls och jag blev hög som ett hus - dock så var det väldigt skönt att fokusera på masken. Men gasen gick bort ganska snabbt igen. 

Tänkte inte gå in på alldeles för mycket detaljer men jag var nog runt i varenda ställning som finns, i förlossningsrummet. Det hjälpte liksom att få röra på sig. Jag hade absolut ingen tidsuppfattning och jag kan säga att jag hann "ångra mig" flera gånger om. Jag var övertygad om att jag inte skulle överleva - än mindre lyckas få ut den där bebisen. 
Plötsligt så sa de att de inte hörde bebisens hjärtljud och att de skulle kalla in en läkare. Jag fick lite panik - var ju livrädd att något skulle gå fel - och barnmorskan pushade på mig att krysta ännu mer. Läkaren hann bara komma in och få på sig handskarna, sedan hade barnmorskan plötsligt en bebis i famnen! <3 

Just där och då så var det bara en sån otrolig lättnad att det var över, att bebisen skrek och att jag kunde sjunka ihop och bara slappna av. Vi fick veta att det var en flicka och jag fick upp henne till mig - tyvärr var navelsträngen väldigt kort så vi fick inte riktigt den sena av avnavlingen vi ville ha, utan Anton fick klippa så vi kunde få upp henne längre än till min mage :P 

Och apropå Anton så gjorde han ett jättejobb, är såå imponerad! Han var likblek och skakade men lyckades ändå håll sig lugn och stötta mig något enormt. Jag var kanske naiv, men jag hade aldrig trott att en förlossning skulle göra ont! Jag trodde verkligen inte det! Men det visade sig att vad som verkade som en evighet, var i själva verket bara 12 minuter med krystvärkar innan hon kom ut! 

Vi bestämde ganska omgående att namnet skulle bli Samaya - det kändes mest passande med tanke på hennes kolsvarta ögon och rejäla kalufs på huvudet! Efter att ha blivit undersökt och lite sydd, så blev vi lämnade ifred i lite mer än en timme, och sedan fick vi fika. Efter fikan var det dags att väga och mäta lilltjejen och sedan fick vi komma till vårt rum - vi hade sån tur att vi fick det enda enkelrummet!!

Jag tog en välförtjänt varm dusch och sedan bäddade vi ner oss alla tre i sängen för att försöka sova lite och bearbeta det senaste dygnets händelser. 

Just nu tänker jag att jag aldrig någonsin vill vara med om en förlossning igen, men visst var det värt det. Man förstår nog inte riktigt hur häftig känslan är, förrän man har sitt barn i famnen - total, underbar kärlek vid första ögonkastet! <3 

Det här var min förlossning. Ett annat inlägg om bb och första veckan, kommer! För er som hellre läser om hundar så kommer det även ett inlägg om hur vi introducerade Samaya till dem! :) 

Edit Samaya Blendina Rytting Dbala
2015-10-28
Kl. 20.17
48 cm lång, 3205 gram 







Från sovrum till barnrum

Ja, som ni kunde se i förra inlägget (Från sminkrum till sovrum) så flyttade vi ju ut ur vårt sovrum för att istället göra om det till barnrum, Nu är det mer eller mindre färdigt och jag tänkte därför visa lite bilder :) 
 
Såhär såg sovrummet ut innan
 
Och såhär såg det ut när rummet var tömt - det syns inte så mycket på foto men den vita färgen var riktigt dassig i både tak och på väggar, och där var många hål mm. som behövde spacklas
 
Och nu ser det ut såhär!! :D :D 
Det som fattas nu är en skiva ovanpå garderoben (den som satt på var lite trasig och Anton ska göra en ny) samt nya knoppar till byrå, garderob och skötbord
 
Det blev även lite plats över för "barnvagnsparkering" ;) 
 
Jag är GALET nöjd med rummet :D :D Det blir så himla fint - mycket bättre än jag hade förväntat mig med tanke på att vi fått mycket gratis/köpt begagnat mm. Men med lite vit färg blir det mesta snyggt! Ville dock inte ha rummet alldeles för "stilrent" som jag ser att många har, utan det ska vara lite barnkänsla också! Så det blev en hel del vitt, men även med inslag av färg/former/figurer :) Sänghimlen sydde jag (tro det eller ej) själv och materialkostnaden för den+upphängning blev strax under hundralappen! 

Det som fattas är som sagt skivan uppe på garderoben och nya knoppar, annars är rummet mer eller mindre färdigt och redo för bebis nu <3 
 
Vad tycks?