Nyårsafton som inte blev vad jag tänkt mig - men bra ändå!

De senaste åren har vi haft nyår hemma. Mer eller mindre samma gäng, god mat och dryck och badtunna på tolvslaget. Men i år blev det inte riktigt som det var tänkt. 


Planerna ändrades, ställdes in, ändrades igen och ja... det blev en jäkla soppa. Lägg sen till en ettåring som inte alls var på humör, så blir soppan lite extra kryddig, haha! 

Det slutade i alla fall med att jag skickade iväg Anton medan jag, Samaya, Doris och Harry stannade hemma. 

Vi skippade förrätten och körde kombinerad varmrätt/efterrätt - pannkakor med massor av goda bär! Och mjölk att dricka såklart.  


Nyårsmenyn på Högalid!
Bästa sällskapet vid gourmetmiddagen

Efter middag i fint sällskap så åkte pyjamaserna på, vi tittade på det klassiska tv-programmet "Bolibompa" och sedan ägnade jag ett par timmar åt att natta en övertrött Samaya. 

Nyårsbingo? Näää - Bolibompa är bättre!

När Samaya väl somnat så sov hon sig igenom allt okynnessmällande timmarna innan tolvslaget. Till och med när det kl. 21.30 (!!!) när det brakade loss ordentligt så sov hon vidare. Både jag och hundarna flög däremot upp eftersom det mer eller mindre lät som om nån tände på en bomb på vår gårdsplan! Hundarna lugnade sig dock snabbt och jag skänkte en tacksam tanke till Doris som är så trygg och smittar av sig på Harry! 


Resten av kvällen gick åt till att fundera på bästa möjliga tidpunkt för hundarnas sista kvällskiss, käka lite godis och med jämna mellanrum kolla till de tre små grisarna i sovrummet. 

Hittade Samaya & Harry såhär <3 Doris låg i fotänden och hade koll på småttingarna
Gick på toa och när jag kom tillbaka såg det ut såhär istället <3

Jag hade ju fixat gottor till hundarna men de latmaskarna sov hellre tillsammans med Samaya, haha! 


Vid 23.30 bäddade även jag ner mig och vi spenderade hela tolvslaget i ett fördraget sovrum med lite musik på. Jag var faktiskt nervös för hur det skulle gå - speciellt eftersom både jag och hundarna reagerade på de tidigare smällarna. 

Men Samaya (som i vanliga fall vaknar av att två dammkorn byter plats) sov. Doris låg under täcket och sov. Och Harry... ja han var varm så han lät den "fina" änden sticka ut frn täcket och låg - bokstavligt talat - och pös stinkbomber rakt i mitt ansikte. 

Stinkbomben rörde inte en fena under tolvslaget - och det gjorde inte de andra två heller!

Så vi överlevde nyår i år också! De tre små grisarna snarkade sig igenom det värsta och jag kunde inte  varit mer nöjd! Nu hoppas jag bara att folk sköt slut på fyrverkeripjäserna idag så vi slipper höra det nu i dagarna... 


Hur gick det för er? Hur tog era djur och barn det? 

Tips för lyckad hundmötesträning

Igår åkte jag och Harry iväg för att träna lite hundmöten med ett gäng från grupp Facebook. Såg av en slump ett inlägg om det och tänkte att det skadar ju aldrig med träning med lite nya hundar och människor. Hade egentligen ingen energi alls men behövde komma hemifrån en stund. 


Blev i alla fall inspirerad att skriva lite om hundmötesträning så här kommer mina 10 bästa tips! Det är endast generella tips och kan såklart variera med individen samt om man har några problem med hundmöten. 

Jag och plupp hemma hos mamma innan träningen!
<3
Bästa killen!

1. Ha bra utrustning! 
En ordentlig sele som sitter som den ska och är bekväm för hunden samt ett bra koppel är superviktigt. Jag använder gärna elastiska långkoppel men vid hundmötesträning/koppelträning föredrar jag ett helt vanligt läderkoppel. 
Är hunden känslig för dåligt väder? Använd ett bra täcke! Man presterar bättre om man slipper tänka på att frysa. 
Tänk på vad du själv har på dig. Du ska kunna röra dig obehindrat, ha bra och lättåtkomliga fickor för belöningar mm. 

2. Ladda upp med belöningar! 
Jag har alltid minst två olika sorters godis (ofta tre sorter) och 1-2 leksaker med mig. Det "tråkigare" godiset ger jag när det kanske är lite väntetid eller liknande och hunden tar spontankontakt. Det bättre godiset ger jag under träningen. 
Se till att ha rätt belöning för rätt tillfälle! 

3. Lagom trött hund
Ge dig inte ut för att träna hundmöten med en hund som vilat hela dagen och är full av överskottsenergi! Det kan vara dömt att misslyckas och bli en tråkig upplevelse. Hunden ska såklart inte heller vara så trött att den inte kan ta till sig träningen. Personligen så föredrar jag att låta hunden göra sig av med ganska mycket fysisk energi innan denna typen av träning. Då har den inte en massa spring i benen men är inte heller mentalt uttröttad. Glöm dock inte bort att varva ner lite innan själva träningen. 

4. Träna med rätt hundar
Om du vill göra hundmöten till något positivt så se till att träna med rätt hundar. Det är inte optimalt att börja träna med hundar som till exempel stirrar, spänner sig eller gör utfall. Detta eftersom du då riskerar att din hund svarar på dessa signaler. 

5. Visualisera mötet
Hur vill du att hundmötet ska se ut? Förbered dig genom att visualisera det, och fundera på vilka beteenden du vill ha samt hur du ska belöna dem. För mig är detta jätteviktigt då jag annars lätt snurrar till det och börjar belöna allt möjligt och kanske missar det viktigaste. 


6. Belöna mycket och ofta
Belöningar gör träningen så mycket roligare! Belöna innan själva mötet, i mötet och efter mötet. Du kan självklart belöna på olika vis - med röst, godis, beröring, lek, att få lukta på något osv. 

7. Rätt avstånd! 
Hitta avståndet som fungerar för båda hundarna. Bara för att man tränar hundmöten betyder det inte att man måste mötas med en halvmeter emellan. 
Tänk också på att gärna gå i en båge i mötet - alltså så att hundarnas vägar tillsammans blir en cirkel. Att gå i båge är mindre hotfullt och ökar chansen för ett lyckat möte. 
Förutom att ha avstånd och att gå i båge så är det en bra ide att mötas med hundarna längst ifrån varandra. Då skapas ytterligare avstånd och hundförarna fungerar som en barriär. Det blir också mindre hotfullt för hundarna än om de möts närmast varandra. 

8. Träna på en sak i taget! 
När jag tränar hundmöten så tränar jag hundmöten. Inte fotgående, inte koppelgående eller något annat. Så länge hunden inte hänger som en fullkomlig tokstolle i kopplet så fokusera på hundmötet och inget annat! Visst tycker jag att det är trevligt med en hund som går på vänster sida med slakt koppel och tar kontakt (och detta belönas såklart även om det inte är just det vi tränar på då), men det spelar ju egentligen ingen roll. Lägg fokus på att hundmötet ska lyckas så kan ni träna fotgående i en separat träningssituation istället. 

9. Ha rimliga krav
Ställ inte för höga krav på din hund! Gör hellre situationen "för lätt" så att den garanterat lyckas och du får tillfälle att belöna. Öka långsamt och successivt svårighetsgraden allt eftersom ni kommer längre i er träning. Det är ingen som blir imponerad när en hund tvingas in i ett för trångt möte och accepterar det för att den "måste". Skap istället förutsättningar för att lyckas så blir träningen mycket roligare och med mer varaktiga resultat! 

10. Sluta innan hunden blir för trött 
Jätteviktig punkt! Var uppmärksam på din hunds signaler och håll utkik efter trötthetstecken. Du vinner mer på att få till två riktigt bra möten och avsluta på topp, än 10 möten varav hälften med halvtaskigt resultat. Trötta hundar blir dessutom ofokuserade, får sämre inlärning och kan bli stressade/frustrerade med oönskade beteenden som följd. Sluta alltid i tid och glöm inte att ta många mikropauser även under träningspasset. 

Så - det här är mina bästa tips. Vill även avsluta med: Ha roligt! 

Vad tyckte ni? Lämna gärna en kommentar och tryck på hjärtat om ni gillade inlägget! 

Vad händer med Harry?

Jag har ju, som ni vet, blivit sjukskriven. Har ingen ork, ingen energi och även små saker känns oövervinnerliga.

Så fick jag frågan "vad händer med Harry?". Jag tränade ju så flitigt med honom och såg till att han både fick ordentlig miljö- och social träning. Men nu då? Jag förstår att folk undrar.

Om vi nu ska hitta något positivt med min sjukskrivning så är det i så fall att den, ur Harrys synpunkt, inte kunde ha kommit mer lägligt. Och nu ska jag förklara varför.

Fram tills valpen är ca 12-16 veckor gammal så är den som mest mottaglig för miljö- och social träning. Den är ett "öppet fönster" som tar in allting, både positivt och negativt. Det här "fönstret" stängs såklart aldrig helt, men man kan säga att det står på glänt istället för att vara vidöppet. Därför bör man alltså lägga som mest krut på den typen av träning innan 16 veckors ålder.

Vid ca 13-16 veckors ålder är det en förpubertal period. Här kan valpen börja "testa" och även prova sig fram med aggressiva signaler. Vad händer om jag morrar? Vad händer om jag vaktar mitt ben? Osv.
Det här märkte vi definitivt av med Harry, haha. Han började vakta saker, markera i luften och ja, allmänt "testa". Vi gjorde ingen big deal av det och nu är de beteendena mer eller mindre borta igen. Tror det är viktigt att inte göra en grej av det för då är nog risken stor att skapa problem.

Sen kommer vi då till 4-månadersåldern, där Harry är nu. Mellan ca 4-8 månader så är den berömda "spökåldern", men perioden kan också kallas för utvecklings- eller återhämtningsperiod.
Här ska man generellt dra ner på träningen och absolut inte intensifiera den. I just den här perioden är valpen extra känslig för stress och för mycket stress kan få livslånga följder - därför bör man undvika situtioner som utlöser det. Det är bra att vara hemma mycket, utan för mycket intryck så att valpen hinner landa. I och med att den kan bli lite "spökig" så är det också bra att undvika såna situationer för att slippa onödiga stresspåslag.

Här har valpen också ett stort behov av sin familj samt att lusten till samarbete ökar. Vid träning bör fokus ligga på kontakt, relation och inkallning. Allt med måtta och på ett roligt och lekfullt sätt.

Risken för utveckling av problembeteenden är som störst här och framför allt så är det jaktbeteenden och fysisk hantering som kan bli jobbigt. En del säger då att man ska träna, träna, träna. Jag säger: undvik det!

Undviks jaktsituationer så kan ju inte heller problemet uppstå. Om jaktbeteenden har störst chans att uppstå här, men valpen aldrig får chansen att jaga något, så är ju risken betydligt mindre att den börjar jaga i framtiden.

Samma sak med fysisk hantering. Såklart måste klor klippas mm. men man kan se till att det är extra trevligt och roligt, man kan backa lite så att man bara klipper ett par klor om dagen osv. Och om det blir "bråk" så skit i det! Fila lite istället, klipp bara en klo, eller strunta i att klippa dem ett tag! Inte optimalt men hellre en hund med lite långa klor som man sen kan klipp regelbundet för att få ner dem, än en hund med korta klor men där varje klippning är en kamp i resten av hundens liv.

Så, för att summera: Jag är inte ett dugg glad över att ha bränt ut mig och blivit sjukskriven. Men för Harrys del så är det ändå positivt att jag blev det i återhämtningsperioden och inte i till exempel socialiseringsperioden.

Nu kan vi ju passa på att bara vara hemma och mysa, jobba på relationen osv. Perfekt!

Relationerna i familjen är viktiga, inte bara mellan Harry och oss tvåbeningar.